Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag är äldste kornetten», sade söta Jules,
synbarligen stött öfver den vanbördige »parvenyns» näsvisa
frågor.
»Ödmjukaste tjänare, herr grefve och äldste
kornett! hi! hi! Tackar för upplysningen», svarade
öfversten med en djup bugning och vände söta Jules ryggen.
Söta Jules kvarstod emellertid otåligt väntande, att
söta mamma skulle kalla honom ut för att inför
Vendela aflägga det vältalighetsprof, med hvilket han gick
sjuk liksom honan med ägget. Men söta mamma
hördes icke af på en god stund, och då hon slutligen
återkom, var det endast för att med en missnöjd
uppsyn tillsäga honom, att de skulle fara. Grefvinnans
afsked var stelt och ceremoniöst, och hennes mun var
ingenting mindre än söt, då hon kysste »sin söta
patronessa». Äfven söta Jules såg nedslagen och
förvirrad ut, liksom han varit den förlorande vid en
kappridning. Då han bockade sig för den rika änkan,
framstod det »charmanta godset» i hela sin härlighet för
hans själ, och med ett vemodigt leende gjorde han en
osmaklig ragout på sin första artighet: »sköna
patronessa», sade han nämligen, med handen på hjärtat,
»efter slutet af de mödor, hvilka jag nu går till mötes,
nekar ni mig väl icke att komma till himmeln, dit jag
så ifrigt längtar.»
»Det vore högst okristligt gjordt af mig», svarade
Vendela, leende. »Jag vill väl ingen syndares död,
men om det skulle behaga Herren att kalla er hädan,
önskar jag hjärtligt, att det måtte bli till himmeln.»
»Grymma! ni vill icke förstå mig», hviskade söta
Jules; »men ni kommer ju till storlägret?»
»Ja, herr grefve, och glöm då för all del icke att
visa mig Kråkemåla skvadron», sade Vendela och
hoppade från honom för att följa ned grefvinnan.
»Får hon blott se mig i spetsen för kråkemålingarna,
är hon fast», tänkte söta Jules och blef åter
glad igen.
När det höga herrskapet rest, fick ändtligen
Vendela tillfälle att säga några ord till sin stackars
förbisedde fänrik. »Det var, som jag fruktade», hviskade
hon rodnande, »ett ordentligt frieri, framställdt af söta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
