Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Första aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill jag icke för allt i världen. Jag är ju ung och lätt,
jag kan ju springa mig varm.»
»Sörj icke för mig», svarade jag, i det jag lyfte
upp honom i vagnen, »men gör bara vackert som jag
säger. Om än glöden fryser under askan, liksom anno
88, är jag ändå lika känslolös för kölden.»
»Ack!» sade gossen, och en tår glimmade i hans
vackra öga, »ack, hvad det finnes mycken godhet i
världen! Hvem hade kunnat vänta sig allt detta deltagande
af en obekant person, som ... som på köpet är ....
militär.»
Det på en gång tacksamma och förlägna uttrycket
i hans ansikte rörde mig. Jag klappade honom på
kinden och bad honom att aldrig döma mannen efter
yrket. Under vägen samtalade vi om hvarjehanda,
synnerligast om Stockholm. Den lätthet, hvarmed han
framställde sina tankar, de ofta sinnrika anmärkningar,
som han med mycken naiveté gjorde, förundrade mig på
det högsta och kom mig att anse honom för ett underbarn,
oskyldigt som en dufva, men klokare än mången vida
äldre. Den något grofkorniga jargon, som du minns,
att jag stundom förr brukade, ville icke rätt lyckas i
hans närvaro – och sedan han ett par gånger rodnande
gömt sitt lilla hufvud i vagnshörnet, började jag blifva
uppmärksammare på mig själf samt fin i munnen som
en hoffröken. Jag tänkte på bibelspråket: Hvilken som
förargar en af dessa ringaste, honom vore bättre, att
en kvarnsten bundes om hans hals och han
nedstörtades i djupet.
Men à propos kvarnsten – fortfor Axel – så börja
mina ögonlock att bli tunga. Fortsättning i morgon,
men icke förrän solen gått ned.
-
Följande morgon väcktes jag af Axels glada och
vänliga röst: »Upp sjusofvare, trumman går! Fanny
har redan en halftimme väntat dig i sin presidentstol
vid kaffebordet.» Min klädsel var snart verkställd, och
jag följde honom till ett rikt möbleradt förmak,
där den lilla friherrinnan primade i en smakfull, hvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
