Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick, hvarefter jag lika ifrigt, om ej ifrigare, fortsatte
mina omsorger, som omsider kröntes med framgång.
Den till flicka förvandlade gossen, hvars hand jag höll
i min, rörde sig sakta, drog därpå en djup suck och
satte sig slutligen upp. Min fråga om hennes tillstånd
väckte henne till besinning. »Gud, ha vi stjälpt?»
hviskade hon; »ja, ja, nu minns jag. Jag blef så
förskräckt och stötte i detsamma mitt hufvud. Men säg
mig, säg mig, är ni oskadad.»
»Ja!»
»Gud ske lof!» ropade hon och reste sig upp, stödd
på min arm. »Jag tror äfven, att jag dånade mera af
skrämsel än af slaget. Jag är endast litet styf i
nacken ...» Då hon nu skulle känna på det skadade
stället, märkte hon plötsligt den frihet, jag tagit mig
med hennes lånta dräkt, och om icke jag uppehållit
henne, hade hon troligen återigen sjunkit ned på sitt
förra hårda läger. »Store Gud!» ropade hon och
betäckte ansiktet med händerna; »jag är förlorad! Hvad
skall ni tro? Ni vet ...»
»Jag vet allt», svarade jag, »men frukta icke.
Ofrivilligt har jag gjort en upptäckt, men er hemlighet är
i godt förvar. Om det än förefaller mig oförklarligt,
kan jag likväl icke tro er om annat än det bästa.
Hvila er nu på denna sten; jag vill under tiden hjälpa
kusken, som svär där borta.»
Skjutsbonden hade brutit sitt ben, men kusken
var nästan helbrägda. Jag hjälpte honom att spänna
de arma hästarna ur selen. En hade blifvit ihjälslagen.
Sedan detta var gjordt, sprang kusken till en närbelägen
by för att anskaffa hjälp. Under det jag väntade på
hans återkomst, sökte jag att trösta den stackars
bonden och höll mig med afsikt undan från min sköna
reskamrat. Jag ville lämna henne tid att samla sig.
Efter en halftimme kom postiljonen med en vagn och
flere karlar. Häri underrättade mig, att vagnen var
ämnad att föra passagerarna till byn, där godt
nattkvarter vore till finnandes. Han skulle emellertid under
natten låta laga diligensen, så att vi morgonen därpå
kunde fortsätta resan. Nu gick jag fram till den sköna
okända och framställde i få ord postiljonens förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
