Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan att afvakta hennes svar, fattade jag henne i mina
armar och lyfte henne upp i vagnen. Under vägen
fram till byn talade vi icke ett ord, men jag hörde, att
hon grät sakta. Vid vår framkomst anvisades oss ett
trefligt rum, där en väldig brasa brann i den stora,
hvitlimmade spisen. Omsorgsfullt undvikande att se
mig i ögat, skyndade flickan genast till en i ett hörn
stående länstol och kastade sig med bortvändt hufvud
ned däri. Jag gick ut för att begära vår aftonmåltid
och för att åt mig beställa ett särskildt rum, men vid
rnin återkomst fann jag henne ännu i samma ställning,
försänkt i samma stumma smärta. Själf något brydd,
visste jag sannerligen icke, huru jag skulle begynna ett
samtal utan att göra det stackars barnet ännu mera
förläget. Jag hostade flera gånger utan att dock
påfinna några passande ord. Men slutligen tog jag mod
till mig, framgick och lade min hand sakta på flickans
axel. Jag kände, att hon darrade till. »Öfvervinn er
ogrundade fruktan», sade jag, »eljes måste jag anse
den som ett misstroende till mig. Det deltagande jag
visade er, då jag ännu ansåg er för en värnlös gosse,
har snarare blifvit ökadt än minskadt, då jag i er funnit
en ännu värnlösare kvinna. Men om ni befaller, vill
jag genast lämna er ...» Jag tog några steg åt dörren.
»Ack nej! blif kvar!» bad hon ängsligt och höjde
det tårfulla ögat, »blif kvar! Hela ert väsen har
ingifvit mig förtroende till er. Jag fruktar endast –
fruktar mest er elaka tanke om mig. Men döm mig
icke, förrän ni fått veta allt. Jag vill genast ...»
»Lugna er först», afbröt jag, »och var emellertid
försäkrad, att jag icke kan fälla någon sträng dom
öfver er. Tro mig för öfrigt, att den gjorda upptäckten
mera skall gagna än skada er. Men här kommer
aftonmåltiden. Låt mig vara behjälplig att aftaga den tunga
pälsen och kappan, som endast öka den feber, hvari
ert upprörda tillstånd försatt er.» Hon lät det villigt
ske och stod snart framför mig, täck som en kärleksgud,
i en liten nätt bonjour. Med nedslagna ögon satte
hon sig vid matbordet, men kunde icke förmås att
förtära mera än ett glas mjölk. Jag däremot lät maten
smaka mig väl och kastade emellanåt en förstulen blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
