Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
»Beställ då hästar till klockan half fyra, min käre
Fingal, och var i ordning på slaget, ty jag tycker om
punktlighet, kom i håg det. Skicka äfvfn af förbudet och
min dotters kammarpiga i afton. G<>d natt med dig!»
Rutschenhjelm gick nu ut och följdes vid ett gifvet
tecken af-Springfeldt, med hvilken han ännu hade några
angelägenheter att afgöra. Springfeldt beställde äfven
hästarna och affärdade förbudet, på det den nya kusken
skulle blifva sedd så litet som möjligt.
När far och dotter blifvit ensamma, sade den
förre: »Det var då en välsignad sak, att vi fingo en
annan kusk. Hur föreföll han dig?»
»Nä-tan för mycket städad för att vara dräng»,
svarade flickan leende. »Han talade så ogeneradt och bockade
sig så ledigt, som om han varit van vid salongslifvet.»
»Ja, tiderna börja att blifva allt mera besynnerliga»,
suckade den gamle; »drängarna äro snart fullkomliga
sprättar, men det är ju detsamma, mitt barn, endast
de göra sina skyldigheter. Jag har alltid sökt att vara
en god husbonde och har därför merändels äfven haft
godt tjänstefolk. Men nu en annan sak: Gad låte dig
få trefligt vid badet, så att du icke ångrar, att du
följt med mig, gamla stackare, en så lång väg.»
Flickan slog sina armar örnt om faderns hals och
försäkrade, att hennes högsta nöje skulle vara, om han
blefve återställd till hälsan.
Brukspatronen besvarade vänligt dotterns smekning
och sade: »Nå, med Guds hjälp vill jag hoppas, att jag
mister min podager; men hvem vet?» tillade han leende,
»det kunde ju äfven slumpa så till, att jag på köpet
mister dig. Du har hittills låtit bra många ungkarlar
sucka och brinna förgäfves, men någon gång skall väl
den rätte komma, eller huru, min flicka lilla?»
Rodnande svarade den sköna Hilma: »Jag tviflar
mycket därpå, ty jag kan icke önska mig ett gladare
och kärleksfullare lif, än jag har vid min älskade fars sida.
Jag har aldrig sökt att vinna dessa ungherrars beundran,
därför få de också ursäkta, att jag varit friko>tig med
mina korgar. Men jag lofvar i alla fall», fortfor hon
skämtande, »att säga min snälla pappa till, när ’den
rätte’ kommer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
