Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
»Gud låte honom då snart infinna sig l» sade
brukspatronen. »Jag ville så gärna se dig lycklig; du är
mitt enda barn ...»
»Enda barn?» afbröt honom dottern bedjande;
»fader! du glömmer din son.»
»Nåväl! han har varit min son och din bror»,
svarade den gamle med en hos honom ovanlig
häftighet; »men har han icke på tusende sätt gjort sig
oförtjänt af detta namn? Först valde han mot min vilja
det brödlösa krigsståndet och, sedan jag ändtligen fogat
mig däri, förde han ju den mest stormande och
äfventyrliga lefnad, som kostade mig en dryg del af min
med omtanke och ärlighet förvärfvade förmögenhet.
Sedan han slutligen stympat en människa i en duell,
flydde han, skuldsatt öfver öronen, som en mördare ur
landet. Nej, nej, jag vill icke höra talas om honom.
Han har nu varit borta i fem år, och jag önskar till
Gud, att han aldrig måtte återvända, ty min hand blir
alltid sluten för en slösare och mördare.»
»Huru kan min fromme, gode far vara så
oförsonlig?» frågade Hilma med en tår i sitt sköna öga. »Ack!
Ferdinand är ju ingen mördare, han endast straffade
en skurk, som vågade förolämpa mi£, hans syster, då
nästan ett barn. Hans hjärta är godt och ädelt, endast
af lättsinne ...»
»Lättsinne är alla lasters moder», afbröt henne
fadern, »men nu icke vidare härom, så vida du vill,
att jag skall fä en blund i mina gamla ögon denna
natt! Gå till hvila i ditt rum, mitt barn! Intet ord
vidare! God natt! Gud välsigne dig, min söta flicka,
som aldrig gjort mig någon sorg.»
Med bedröfvelse!! tecknad på sitt sköna ansikte,
gick dottern in i sin kammare, och med faderlig huldhet
såg den gamle efter henne. Därefter förfogade han sig
med möda till sin säng, men innan sömnen tillslöt
hans trötta Ögonlock, bad han länge, länge för sin
dotter och mest för sin förlorade son, ty fadershjärtat
förnekar sig sällan.
Klockan tre följande morgon stod Rutschenhjelm
vid brukspatronens säng för att väcka honom. »Bra,
min käre Fingal,» sade denne, när han uppslog sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
