Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förökadt mod genom deras ankomst, utropa så högt
han förmådde:
»Hafven I ingen respekt för lagen, förbannade bönder!
Keten mig icke, jag kan gifva er fyrti par spö.»
»Å, det är falle inte så farligt heller, min lille,
tjocke herre», sade en lång, bredaxlad bonde, »herrn
står under lagen likaså väl som vi, och herrn ska fara
varligt fram med kräkena och inte köra som en skojare,
när herrn ensam är ett styft hästlass.»
»Långe, ohyfsade luns! du oxe i människoskepnad!
Undan ur vägen, ty där håller landshöfding ens vagn.»
Vid ordet »landshöfding» skingrades bondskocken
på ögonblicket, och lille Freudenborg smått därur, lätt
som en fisk. Han gick genast fram mot
brukspatronens vagn och hälsade liksom han varit bekant.
Verkligen igenkände han också den sköna från ångbåten,
som han betraktade med oförställd beundran.
Freudenborg hade i allmänhet mycket lätt för att formera
bekantskaper, hvarför han äfven nu vände sig till den
i vagnen kvarsittande brukspatronen och började tala
om det vackra resvädret. Då gubben svarade vänligt,
kom samtalet snart i gång, till icke ringa pina för
Rutschenhjelm, som hvarje ögonblick fruktade att hlifva
igenkänd af den lilles lodjursögon.
»Jag hade den äran att se min herre på ångbåten
i går», sade Freudenborg, »och jag hörde då, att ni ville
leja en kusk i staden. Som jag ser, har det äfven
lyckats er.»
»Ja», svarade brukspatronen, »kungl, sekter
Spring-feldt hade den godheten att skaffa mig den där mannen
någonstädes från landet.»
»Jag kan tro det, ty från staden är han icke, så
mycket jag kan se», sade Freudenborg och betraktade
Rutschenhjelm med oafvända blickar. Rutschenhjelm,
som just riu var sysselsatt att spänna för de beställda
hästarna, märkte detta, och, för att hindra honom att
fortsätta sina betraktelser, förde han en af hästarna
baklänges mot Freudenborg och ropade: »Undan, herre!»
dock ej förrän den lilles haka kommit att tangera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
