Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
vänliga ögon, »bär nu ned våra saker och laga att allt
är i ordning till klockan half fyra». Rutschenhjelm
gjorde som honom anbefalldes, och han surrade fast
hattaskar och kappsäckar lika skickligt som en
deligens-kusk. "Alla sofvo ännu i huset, utom skjutsbonden, och
när half slaget ljöd, gick den nye kusken upp att föra
ned brukspatronen, som redan jämte dottern stod
färdig för resan. Snart voro båda instufvade i landån,
Rutschenhjelm satte sig på kusksätet, och med en
väldig klatsch bar det af. »Gudskelof!» tänkte han, då
han kommit utom stadsporten; »nu är då äfventyret
lyckligt börjadt, måtte det äfven slutas lika bra!»
Sommarmorgonen var ovanligt klar och vacker.
Lärkorna kvittrade i höjden, och småfåglarna slogo
glädtigt från hvarje kvist. Flera täcka landtställen
passerades, och på brukspatronens begäran f ram stack Hilma
esomoftast sitt lilla hufvud för att af kusken få
upplysning om deras namn m. m. Rutschenhjelm gjorde
förträfflig reda för alla spörsmål och berättade därunder
några små tokroliga anekdoter om villornas ägare, som
kommo den sköna Hilma att draga litet på munnen.
Rutschenhjelm körde emellertid raskt undan, och
då landtställena upphörde, ställdes ej heller några frågor
vidare till honom. »Ack!» tänkte han, »om ändå detta
eländiga land vore så tätt bebyggdt som Frankrike! Då
kunde jag oftare få se in i dessa sköna Ögon, som
alldeles förtrollat rnig. Det blir sannerligen svårt för mig
att hålla mig på en tjänares tillbörliga afstånd, och jag
måste därför vara mycket uppmärksam på mig själf.
Men när vi bara komma in i Bohuslän, blir naturen
skönare, och då kan väl jag stundom få slå upp min
språklåda.»
Våra resande ankommo snart till första
skjutsombytet, men hvem kan beskrifva Rutschenhjelms
förargelse och förundran, då han på planen utanför
gäst-gifvaregården såg just den person, som han under
nuvarande omständigheter helst bland alla velat undvika.
Lille Freudenborg stod där nämligen med käppen i
hand, omgifven af ett halft tjog bönder och synbarligen
inbegripen i ett skarpt gräl. Just som Rutschenhjelm
stannade vagnen, hörde han den lille, som troligen fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
