Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Den, »men den är mig dock dyrbar. Jag fick den en
gång af en olycklig son. Han har varit mig ett
sorgens barn, men hans gåfva är mig kär. Dock, efter
ni begärt just denna ring, så mottag den jämte mitt
hederslöfte, att den, som återlämnar mig den, skall
få hvarje begäran uppfylld, som icke strider mot det
rätta.»
Främlingen tog ringen och tryckte varmt
brukspatronens hand »Nu kunna vi fortsätta resan», sade
han sedan, »min väg är egentligen icke densamma
som er, men jag vill dock se er i säkerhet, innan jag
lämnar er.»
Rutschenhjelm hade begifvit sig upp på
kuskbocken, och främlingen satte sig vid hans sida. »Hur är
det med dig, vän kusk?» frågade han; »det ser ut, som
du fått en kontusion.»
»Jag fruktar», svarade vår hjälte, »att jag för
närvarande icke kan hålla tömmarna, min vänstra arm
värker alldeles rasande. Kanske jag får be er att vara
kusk i mitt ställe så länge.»
»Gärna!» svarade främlingen,, fattade tömmarna
och körde af. »När du kommer till gästgifvaregården,
skall du bara taga en kall dusch på det skadade
stället och tvätta det med brännvin. Jag har ofta varit
morbultad och sargad i mina dar, under flera års
fälttåg och svår fångenskap, gå att jag nog vet, hvad det
vill säga.»
y, Rutschenhjelm såg på sin granne, så mycket
nattdunklet ville tillåta. Han var en atletiskt byggd man
med högt, bredt bröst och väldiga, något krökta
skuldror. De stora, kolsvarta mustascherna och den mörka
hyn, måhända färgad af en varmare sol än Sveriges,
gåfvo hans ansikte en viss vildhet, ehuru dragen för
öfrigt voro ädla; och det långa ärret på pannan
tillkännagaf, att han var en man, som pröfvat faran.
Sedan Rutschenhjelm hastigt, men till sin stora
belåtenhet, mönstrat främlingen, sade han icke utan en viss
nyfikenhet: »Jag förmodar, att ni då varit i utrikes
tjänst.»
| ^ »Ja, min vän, det har jag», svarade främlingen
lakoniskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
