Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
»Hvad ni är lycklig!» ropade Rutschenhjelm, »icke
förrän i dag har jag stridt för mitt lif, men det
endast med några stråtröfvare!»
Främlingen såg på honom: »Hvad nu? är du så
stridslysten? kanske du är soldat?»
»Ja-a», stammade vår hjälte förlägen, »det vill
säga: jag har varit. Jag har tjänt vid kronprinsens
husarer.»
»Hm! jag kan tro det», sade främlingen, »ty du
slogs nyss som en hel karl, det får jag säga dig. Vi
hafva då haft samma yrke, ’brave camerade!’ Men säg
mig, hur länge har du varit i ... i brukspatronens tjänst?»
»Endast se’n i går aftons», svarade Rutschenhjelm,
»jag följer bara med for tillfället, emedan patronens
kusk sjuknat.»
»Hm! du har då gjort god tjänst på blott en dag.
Jag önskade, att jag varit i ditt ställe. Säkert finns det
mången, som skulle velat gifva allt för att få visa sitt
mod inför så vackra ögon, som denna . . . mamsellens.
Jag såg henne redan vid Qvistrum. Där blef hon litet
rädd för mig, men jag vill hoppas, att förskräckelsen
nu gått öfver.»
»Hvad fan kan han rnena med det!» tänkte vår
hjälte, »kanske jag nu fått en rival på halsen. Och
hvad vill han väl med den ringen, han tiggde om.
Fördömdt!» Samtalet afstannade, och de manhaftiga
karlarna försjonko båda, som det tycktes, i djupa
betraktelser, hvilka ej upphörde, förrän de ankommo till
gästgifvaregården. Där hoppade främlingen hastigt af
kuskbocken och f är s vann i natten, utan att
Rutschenhjelm kunde se, hvartåt han ställde sin kosa.
Förundrande sig öfver främlingens gåtlika
uppförande, begaf brukspatronen sig till hvila, hvaraf både
han och hans dotter voro i stort behof efter den
förskräckelse, de utstått. Sedan vår vän Rutschenhjelm
öfverantvardat sin fånge i gästgifvarens händer och
besvarat en mängd nyfikna frågor, kastade äfven han sig
på sitt läger, sedan han likvisst förut följt främlingens
föreskrift och plåstrat om axel och ben, hvilka voro
mindre skadade, än han förmodade. På länge kunde
han dock icke få en blund i sina ögon. Alla denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
