Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
dagens händelser föreföllo honom nästan som en dröm.
Men då han ordnat sina tankar, kände han en ljuf
tillfredsställelse däröfver, att han kommit i tillfälle att
bevisa den hulda flickan och hennes far en tjänst, som
var tillräcklig att of verskyla lättsinnet i hans företag.
Han kunde numera med heder aflägga sin förklädnad
och vid första passande tillfälle visa sig i sin rätta
gestalt, och emedan det svagare könet alltid beundrar
mannens kraft, ansåg han det icke omöjligt, att Hilma, som
åskådat hans bedrifter i och för hennes tjänst, skulle
kunna ägna varmare känslor än tacksamhetens åt sin
försvarare, då hon gjort den upptäckt, att han icke
längre var en ringa tjänare. Det vänliga, tacksamma
»god natt!» hon nyss sagt honom, klingade ännu
melodiskt i hans öra, och hennes välvilliga, deltagande
blick därvid ingaf honom det ljufva hopp att en gång
få se dessa sköna ögon skåda in i hans med den
besvarade kärlekens heliga uttryck. Vår hjälte byggde
således ganska raskt på sina luftslott, som man ser,
och endast främlingens mörka bild kastade emellanåt
en skugga i hans förhoppningars ljusa värld. Under
dessa tankar insomnade han ändtligen, och hans
uppskakade fantasi införde honom i en labyrint af
drömmar, leende och blodiga om hvartannat. Slutligen
tyckte han till sin outsägliga ångest, att han såg, huru
Hilma med ett ansikte, strålande af sällhet, stod
framför honom och* lutade sitt hufvud mot främlingens
bröst. Rasande af vrede och besviken kärlek, tyckte
han, att han fattade sin puff ert för att expediera
rivalen lika hastigt som rånaren på landsvägen, men
främlingen log med ett besynnerligt uttryck och lade den
glädjedruckna flickan i hans armar. Vid denna
oförväntade upplösning af drömmens gyckelspel, bredde
han i förtjusning ut sin famn så häftigt, att han
vaknade, och då han uppslog ögat, såg han - främlingen
stå framför sig just med samma besynnerliga leende,
som han nyss skådat i drömmen.
»Ni drömmer lifligt, unge man!» sade främlingen,
»jag har hört er ropa ’Hilma!’ trenne gånger.
Sacre-dieu! ni är något för djärf, monsieur kusk!»
Rutschenhjelm rodnade och hoppade förlägen ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
