Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
omständigheter icke på något villkor åtagit sig. Sedan
han af en piga fått veta, att mamsellen redan var uppe,
trädde han dristigt in i hennes kammare, där hon,
stående framför en spegel, just var sysselsatt att ordna
den sista af sina rika, svarta lockar. Hon hälsade vår
hjälte med ett vänligt leende och frågade honom
deltagande, hur han befann sig efter gårdagens strid.
Rutschenhjelm svarade, att han oberäknadt en stark
ömhet kände sig alldeles bra.
»När vi komma till staden», sade Hilma,, »skall
du i alla fall genast rådfråga en läkare. Både min
far och jag stå i så stor skuld hos dig, alt ... att vi
aldrig nog kunna afbörda densamma», stammade hon
förlägen, då hon såg, hur Rutschenhjelms eldiga blick
med ett svärmande uttryck häftades på henne.
Rutschenhjelm antog genast en vördnadsfullare
uppsyn och sade: »Den där främlingen, som i går
kom till hjälp, är här och har skickat mig till
mamsell med begäran, att ni ville skänka honom några
minuters enskildt samtal, utan att nämna det för er far.»
»Säg den herrn», svarade Hilma rodnande och
med ädel värdighet, »att jag är tacksam för den tjänst,
han bevisat oss, men att jag aldrig kan förmoda,
det han har något att säga mig, som icke min far
skulle kunna höra När min far stigit upp, är han
välkommen.»
»Visste jag icke det!» tänkte Rutschenhjelm glad,
men därefter, ihågkommande guldhjärtat, fortfor han:
»Mannen båd mig äfven lämna detta tecken, på det
att ...»
»Jag kommer l jag kommer! för Guds skull, säg
mig, hvar han är?» ropade Hilma, utom sig af glädje,
så fort hon kastat en blick på hjärtat. »Skynda!
skynda! för mig genast till honom!»
Rutschenhjelm stod där, förbluffad öfver Hilmas
hastigt förändrade åsikter om det tillbörliga, och då hon
återigen ifrigt uppmanade honom att skynda, sade han:
»Den främmande mannen är i mitt rum, det vill säga
betjäntrummet, och jag vill genast visa er vägen, dock
har jag förut en ödmjuk begäran att göra hos er.»
»Gärna, gärna, men säg bara fort!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
