Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
»Troligen har främlingen någonting oväntadt att
förkunna er angående mig. Jag ber er, döm mig då
icke för strängt.»
»Ack nej, jag lofvar det», ropade Hilma, som var
för mycket upprörd att låna någon synnerlig
uppmärksamhet åt vår hjältes framställning. »Men kom nus
och nämn icke ett ord för min far, jag ber dig därom!»
»I sanning rätt hyggligt!» tänkte Rutschenhjelm
och förde den skona till dörren af det rum, i
hvilket främlingen väntade och dit hon nu häftigt
instörtade. Ehuru vår hjälte led af alla svartsjukans
kval, var han dock för ädel att vilja lyssna, utan gick
i stället fram och tillbaka öfver gården under tankar,
som för ingen del voro behagliga. »När ett sådant
ansikte också kan ljuga, hvar i Guds namn tinnes då
sanning?» sade han för sig själf. »Jag har burit mig
åt som en narr, men jag har också fått det straff, som
hvarje narr förtjänar, nämligen en lång näsa. - Men
det är ju i det hela bra, ganska bra», tillade han
sedan med ett bittert, konstladt skratt, och sökte att
trösta sig med sofismer, liksom alla bedragna älskare,
»jag behöfver icke nu att rodna inför henne för mitt
förhållande. Jag är ju hennes förtrogne och vi kunna
kvitta, ha, hal»
Brukspatronen sof ännu, ehuru hästarna redan voro
framkomna, och vår hjälte hade icke hjärta att väcka
honom, dels därför, att gubben väl tärt’våde att hvila
ut från gårdagens äfventyr, men synnerligast af den
orsak, att han ville spara honom det bekymret att
komma underfund med dotterns smygvägar. Efter
ungefär tjugu minuters förlopp såg han Hilma
återvända frän sitt rendezvous med högröda kinder, sona
ännu buro spår af glädjetårar. Han märkte äfven, att
hon vände hufvudet åt sidan, då hon gick honom förbi.
»Ja, ja, hon blygdes väl litet grand nu, sedan hon fått
veta, hvem jag är», tänkte han, »ty jag kan icke
förmoda annat, än att hennes svarte tillbedjare skvallrat
ur skolan.» Denne presenterade sig nu i dörren och
ropade honom till sig, men vår hjälte vände honom
föraktligt ryggen och gick in att väcka sin herre. Denne
hälsade honom ett hjärtligt god morgon, och Rutschen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
