Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
genom ett lif, tillbringadt i mödor och försakelser, samt
stigit till öfverstelöjtnant under det antagna namnet
Lenoir, beslöt han att återvända till fäderneslandet, där
han nu befinner sig och . . . härmed dricker er skål.»
»Och er far?» ropade Rutschenhjelm förundrad.
»Är naturligtvis brukspatronen», svarade
öfverstelöjtnant Lenoir; »äfvensom Hilma är min syster. Ni
finner däraf, att jag hade full rättighet att göra mina
frågor», tillade han leende, »då jag till min
öfverraskning i min fars kusk såg en förklädd Celadon. Ert
beh j artade uppförande, då ni öfverfölls af stråtröf varna,
hade dock redan stämt mitt sinne till er fördel, och
då jag själf i min glada tid varit en synnerlig älskare
af galna upptåg, fann jag i er maskerad endast ett
ungdomligt hugskott, som jag gärna förlät, helst sedan
jag hunnit öfvertyga mig därom, att min syster icke
hade den ringaste aning om verkliga förhållandet. Och
sedan jag nu förklarat allt, som kunnat förefalla gåtlikt,
hoppas jag, att löjtnant Rutschenhjelm icke försmår
den vänskap, jag härmedels erbjuder honom.»
Rutschenhjelm tryckte varmt och hjärtligt Lenoirs
framräckta hand, och då han nu betraktade mannens
mörka ansikte, förundrade han sig öfver, att han icke
förut märkt, huru mycket syskontycke det ägde med
den sköna Hilmas. Då han sedan, halft förlägen,
anförtrodde Lenoir den upptäckt han gjort, svarade denne,
skrattande: »Bah! när jag var gardesfänrik i världen,
hade jag ett fint té vatten sansikte, och då sade äfven
alla, att vi voro mycket lika. Men sedan jag blifvit
brunstekt af Afrikas och Spaniens sol och på köpet
fått detta hugg af en förbannad beduin, fordras det en
adorators skarpa öga för att finna någon likhet.»
Emellan våra båda vänner uppstod nu ett långt
samtal, hvarunder Lenoir (vid hvilket namn vi
fortfarande vilja kalla öfverstelöjtnanten) berättade, att han
för ungefär en månad sedan med ett svenskt fartyg
ankommit från Cadix till Uddevalla och då genast
skrifvit till en af sin faders gamla bokhållare, som
alltid varit honom mycket tillgifven. Han hade
förbjudit bokhållaren att nämna hans återkomst för fadern
eller systern och endast begärt underrättelse om deras
Braun, Samlade berättelser. II. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
