- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
50

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

tillstånd och tänkesätt beträffande honom. Med omgående
erhöll han den trogne tjänarens svar, som, oberäknadt
en mängd glädjebetygelser, innehöll, att brukspatronen
ansåg honom död, då han ej på så många år fått den
ringaste tidning från honom. (Lenoir hade nämligen
»beslutat att icke förr låta höra af sig, än han kunde
göra det med heder och återvunnen aktning för sig
själf.») Brefvet innehöll tillika, att brukspatronen, som
på en tid blifvit sjuklig, om några dagar ämnade
företaga en badresa till Strömstad. »Jag beslöt», fortfor
Lenoir, »att invänta min far här i trakten, och, för att
få lefva obemärkt, hyrde jag ett litet täckt landtställe
i grannskapet af Qvistrum, som händelsevis var ledigt.
När ert förbud ankom, underrättades jag af mina spejare
genast därom, och vid utsatt tid begaf jag mig till
landsvägen, där jag, gömd bakom några träd, med en
obe-skriflig känsla såg, huru min gamle, föråldrade far for
förbi. Som det likväl icke låg i min plan att upptäcka
mig där,, måste jag för ögonblicket nöja mig med den
skymt, jag fått se af de älskade. Då jag strax efter
er afresa gick fram till gästgifvaregården, hörde jag till
rnin oro talas om några förrymda fångar. En dunkel
aning tvingade mig att genast följa er öfver fjällen
och... ni känner det öfriga, min raske vän, som jag
härmed anhåller att på gammalt, ärligt svenskt vis få
kalla bror. Skall»

Brorskålen dracks och beseglades af de unge
männen med ett trofast handslag, hvarefter Lenoir sade:
»Det var i sanning bra länge sedan jag fick en 6ror,
ty sådant brukas icke utrikes, men seden hos oss är
vacker, om den begagnas med urskillning. Men kan
du väl gissa», fortfor han sedan, »hvarmed jag varit
sysselsatt dessa tvenne dagar?»

»Nej.»

»Jo, ser du, jag har samlat underrättelser
beträffande en viss förflugen passagerare, som för ett par
vackra ögons skull gått ända därhän i ödmjukhet,
att han blifvit kusk, för att kanske få glädja sig åt
smällen. Alla, som jag frågat, hafva dock till min
glädje instämt däri, att han är en treflig och glad
gare,ön med hjärta och heder i bröstet. Visst sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free