Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
kammare. Men det svartnar för mitt öga. Kalla in
några vittnen.»
Doktorn och ett par af mina kamrater, däribland
en svensk, inkommo på min kallelse, och den döende
sade:
»Våren härmed mina vittnen, att jag utnämnt major
Lenoir till min snart faderlösa dotters förmyndare och
uppsätten genast en berättelse därom.»
När detta var gjordt, hördes en dof rossling i den
döendes bröst. Högt jämrande slöt Isabella honom i
sina darrande armar. Med den sista ansträngningen af
sina krafter kysste fadern hennes panna, vinkade åt
mig och tryckte krampaktigt min hand. Därefter
hviskade han knappast hörbart: »För henne till ditt land,
och - och blif hennes.......»
Och härvid brast hans öga, och hufvudet sjönk. . .
Dagen efter denna rysliga natt förde jag Isabella
till ett kloster, hvars abedissa var af en ädel och mild
karakter. Så ofta min stränga tjänstgöring det tillät,
besökte jag min sköna myndling, och när den första
häftigheten af hennes djupa sorg hade lagt sig, märkte
jag på hennes strålande blickar och milda leende, att
mina besök icke voro henne oangenäma. Den
tacksamhet, hon hyste för mig, förvandlades snart till en
ömmare känsla, och äfven jag bytte gärna förmyndarens
stela roll mot den liflige älskarens. I de södra
länderna är kärleken af en eldigare natur än här uppe
bland nordens snö, och en trettonårig spaniorska är
redan en fullt utbildad kvinna med hjärtat brinnande
af en hängifvenhet, som på samma gång förvånar och
förtjusar. Evigt oförgätliga blifva de första stunder jag
tillbringade i min hulda Isabellas sällskap, under hvilka
hon uppenbarade de ädlaste tänkesätt och den mest
sublima hjärtats godhet.
Jag hade genast skrifvit till brasilianske ministern
och erhöll äfven om någon tid den aflidnes testamente,
till hvars verkställare jag blifvit utsedd. Då jag härom
underrättat den londonske bankiren, beredde jag mig
att, trogen mitt gifna löfte, återvända till Sverige med
Isabella, som brann af otålighet att lämna Spanien,
hvilket hon ännu mera afskydde efter sin faders mord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
