Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Med högt rodnande kind hade hon bifallit mitt förslag,
att kyrkans band innan dess skulle förena oss; men
just då jag stod i begrepp att begära mitt afsked ur
arméen, hotades den af ett anfall från det förstärkta
karlistiska partiet, och Espartero lät mig förstå, att han
nu mera än någonsin behöfde understöd af sina trogna.
Ärans röst segrade således på kärlekens önskningar och
böner; men då jag slitit mig ur den tröstlösa Isabellas
armar, gick jag för första gången med tungt hjärta
farorna till mötes. Såsom chef för en jägarbataljon,
lyckades jag dock att under ett halft års nästan
oupphörliga strider göra mitt parti viktiga tjänster; men nu
erhöll jag under en skärmytsling tvenne svåra blessyrer,
som nära kostat mig lifvet. När jag blifvit så pass
återställd, att jag kunde lämna fältlasarettet, begaf jag
mig till den älskades vistelseort och mottogs af henne
på ett sätt; som kom mig att glömma alla de lidanden
jag utstått. Jag begärde och erhöll nu mitt afsked
med förhöjd fullmakt, affattad i de mest smickrande
ordalag. Kort tid därefter, sedan mina blessyrer voro
fullkomligt läkta, reste jag med min myndling till
Madrid, där jag snart slöt henne som maka i mina
armar. Några viktiga angelägenheter kvarhöllo mig ända
till sent inpå hösten, och jag beslöt att invänta vårens
ankomst, innan jag företog den långa hemresan. Jag
behöfver icke säga, att tiden gick fort, då jag var
nygift och lefde det gladaste kärlekslif; men då våren kom,
måste jag ytterligare invänta något annat, som komma
skulle, nämligen den lille svartögde bytingen, som
du såg nyss. När ändtligen den unge herr Lars -
han heter så efter min far - sett dagsljuset och
visat sig vara frisk och kry, reste jag till Cadix,
inskeppade mig där och befinner mig lyckligt här
med barn och blomma, som du ser. Hvad tycker du
om detta äfventyr? Jag skulle tro, att det är något
hvassare än att skoja omkring som kusk på
landsvägarna. »
»Nå, nå», skrattade Rutschenhjelm, »Sverige är ett
land, där* den djupaste fred härskar och där ett godt
kap icke står så lätt till finnandes som i Spanien.
Men hvad din historia beträffar, så var den oändligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
