Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
höjde sitt stora, fuktade Öga tacksamt mot den klara
himmeln, och då en lätt suck i detsamma höjde
hennes barm, suckade äfven han Sympatetiskt, hvarvid
flickan rodnade och sänkte sitt sköna hufvud.
»Troligen», hviskade Rutschenhjelm med vek rost,
»tänkte vi på detsamma: på Guds godhet och naturens
härlighet. Ack, om hvarje stund af lifvet vore så
fridfull som denna!»
Hilma gaf honom en vacker blick och sade sakta:
»Detta beror mycket på oss själfva, ty tanken på det
eviga förljufvar alltid det timliga. Naturen är den
mantel, hvari gudomen kläder sig, och dock finnas
människor, som icke hafva den ringaste känsla för dess
prakt. Hvilka olyckliga varelser!»
»Ja, låtom oss beklaga dem!» svarade
Rutschenhjelm, under det att en mäktig eld flammade i hans
mörka öga, »de stå ännu i försalen till det stora
templet, dit ingen oinvigd får inträda. Jag har begått
mången dåraktig och lättsinnig handling, men jag har
också ofta haft mina bättre stunder, då jag känt
ett ädlare behof än af det, som världen kallar nöjen.
Ack, hur skönt säger icke Stagnelius:
Känslan endast ger den. sanna fröjden,
Känslan blott förenar oss med Gud.»
Rutschenhjelm tystnade och såg ned, men då han
strax därefter åter höjde sin blick, märkte han till
sin förundran, att Hilma oafvändt betraktade honom.
»Hur besynnerligt!» hviskade hon med glödande
kind och vände sig litet åt sidan för att dölja sitt
bryderi; »det har alltid förefallit mig, som om jag sett
er någonstädes förut innan . . . innan ...»
»Jag blef kusk, menar ni?» inföll vår hjälte.
»Ja, men jag har omöjligt kunnat påminna rnig
hvar eller när. Nu nyss blef det klart för mig. Jag
såg er eller rättare endast edra ögon på ångbåten i
V___»
Hilma tystnade, ännu mera förlägen, men
Rutschenhjelm började hviska med dessa veka, nästan
ohörbara toner, som endast en känslofull flickas fina
öra kan uppfatta. Både han och Hilma voro af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
