Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ehuru du nog såg, att jag i ett ämne alltid var
förbehållsam äfven mot dig. Du vet, hvad jag
menar. Men när grafven öppnat sin port, må gärna
hvarje jordisk slöja falla. Jag vill visa dig bilden
af en ängel, må vara en med fläckade vingar, men
dock en ängel.
Du minns, att jag hade en egenhet, som den
hånande och hjärtlösa världen belog, men hvilken du,
ädle vän, alltid gillade; den egenheten nämligen att
tidt och ofta besöka vissa lastens undangömda boningar
för att om möjligt söka att frälsa och återupprätta
någon af dessa unga, olyckliga kvinnor, dessa
beklagansvärda parias, som samhället förkastat och
brännmärkt med stämpeln af det mest afgjorda förakt. Ofta,
ja, tyvärr oftast, voro mina försök fruktlösa, ty
hjälpen kom för sent, men, prisad vare Gud! det lyckades
mig dock någon gång att väcka den slumrande dygden
i ett af naturen godt och ädelt hjärta. Jag vet allt för
väl, att månget sedesamt dygdemönster, som aldrig varit
utsatt för nöden eller förförelsen,, skall bittert håule
öfver mig, som vågar säga, att en »sådan där» förtappad
varelse kan inom sig hysa den ringaste gnista af
någonting ädelt och godt, men äfven med fara att stöta mig
med den största af alla despoter, den rådande tonen,
påstår jag det ändå högt, högt inför hela världen. Ja,
inom den halfblottade barmen hos en nöjets prästinna
kan äfven slå ett människoälskande hjärta, mäktigt
af den mest sublima försakelse, och dessa ögon, dem
världen afskyr liksom tjusormens, söka icke alltid
efter rof: de kunna äfven fälla medlidandets tårar
eller lysa af en eld, ren som Vestas, åtminstone för
ögonblicket. Denna tro kan ingen taga ifrån mig,
och jag hoppas äfven, att den burit frukter för
himmeln. Men världen fordrar bevis. Nåväl, jag vill
här lämna ett sannfärdigt. Hvad jag nu går att
meddela var min hemlighet, men är det ej mera. Jag
ger dig full rättighet att yppa den, ty ingen, ingen
behöfver rodna därför. Hon och jag voro båda de
sista af var släkt. Om min enkla berättelse kunde
väcka någon ädelsinnad människas varma deltagande
för de olyckliga varelser, hvarom jag här ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
