Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
talat - o, hvad jag då skulle välsigna den stund,
då jag sammanskref den med döende och darrande
hand!
År 1790 studerade vi båda, som du minns, vid
Uppsala akademi, där vi knöto detta vänskapsband,
som bestått för hela lifvet. Min mor, änka efter en
fattig militär, bodde i en aflägsen småstad och drog
sig fram genom ihärdigt arbete jämte en obetydlig
pension. Jag var hennes enda öfverblifna barn; de
andra hade döden röfvat tidigt i barndomen. Men så
mycket mera kärlek slösade hon också på mig. Jag
uppfostrades i bön och dygd och var vid aderton års
ålder, då jag lämnade gymnasium, oskyldig som ett
ungt barn och i en lycklig okunnighet af allt ondt
och lastfullt i denna syndiga värld. Sådan kom jag
till akademien, och sådan förblef jag äfven där, ty du
och mina böcker utgjorde nästan mitt enda sällskap.
Som jag var adelsman, erhöll jag ett litet stipendium,
och med detta jämte några kamraters undervisande i
matematiken, för hvilken jag ägde mycken fallenhet,
bärgade jag mig hjälpligt, ty på den tiden voro
behof-ven ännu icke så stora.
När jag vistats i Uppsala vid pass tvenne år, erhöll
jag en gång ett bref från min mor, hvari hon beklagade
sig öfver, att hon oaktadt flera gjorda påminnelser ej
utfått sin lilla pension, och hon bad mig nu för all
del höra efter, huru därmed hängde tillsamman,
emedan hon var i stort behof af penningar i anseende till
de uppköp, som hon skulle göra för den annalkande
vintern. Jag beslöt genast att dagen därpå gå till
Stockholm, där jag ännu aldrig varit; mina små tillgångar
tilläto mig icke att taga skjuts. Följande morgen
begaf jag mig också utaf med en liten rensel på ryggen,
men ehuru lång, välväxt och stark, var jag dock ingen
Öfvad fotgängare, och när jag tillryggalagt halfva
vägen, ka ad e jag mig alldeles uttröttad. Dagen därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
