Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
»Mycket ledsamt, goda Klara! Ingenting i världen
kunde glädja mig mera än er återkomst. Det gör mig
så godt i hjärtat, blott jag ser er.»
»Ack, hvad herr Konstantin är god! hjärtligt god
mot en sådan som . . . jag!» sade flickan med fuktade
ögon. Därefter tillade hon hastigt: »Men nu skall jag
väl göra reda för, hur jag har uträttat edra ärenden.
Allt har gått bra. Här är ett bevis från det gamla
krigsrådet, att er mors pension afsändes i går.»
(Outgrundliga öde! Det var således en högre kommission
du utvalt mig att uträtta.) »Den otäcke gamle gubben»
(fortfor Klara och torkade sig om munnen) »var så
narraktig och sade mig så många granna saker - och så
kysste han mig på köpet, fy! - Jag försäkrar, att han
icke fått det, om det ej varit för er skull, herr
Konstantin», skyndade hon att tillägga, då hon såg på min
min, att jag icke särdeles tyckte om gubbens djärfva
tilltag, »Därpå skref han beviset och stack en blank
riksdalar i min hand, då jag ville gå, samt bad tillika,
att jag snart skulle komma igen. Pytt! Den, som icke
kommer, det blir nog jag. Men för riksdalern har jag
köpt, se här! apelsiner. De skola svalka herr Konstantin.
Och här konfekt att suga på emellanåt, och här har
jag hallonsaft att blanda i det otäcka vattnet vi bestå
oss med här på norr.»
Full af tacksamhet, såg jag, huru den h j ärtegoda
flickan, så innerligt belåten, plockade upp sina inköpta
läckerheter ur korgen, och den smula harm jag kände
öfver riksdalerns åtkomst försvann alldeles, då jag
betänkte, huru hon användt densamma. »Här äro också
böckerna», fortfor Klara jollrande: »de äro desamma
som herr Konstantin begärde. Hvad det skall bli roligt
att höra er läsa ur dem! Men jag kom icke att tänka
på, att man skall lämna pant på lånbiblioteket. Till all
lycka hade jag dock mitt stora guldhjärta, som jag burit
i barmen, alltsedan jag var barn, och som man sagt,
att jag aldrig bör göra mig af med. Detta satte jag i
pant, fast det kostade på mig litet grand, men hvad
ville jag icke göra för er skull, herr Konstantin. Ack,
tyst bara! jag får nog igen det», tillade hon, då jag
ville säga någonting; »jag har ju kvitto’t här. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
