Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
kors! jag står har och pratar och glömmer alldeles herr
Konstantins ben. Omslagen äro alldeles torra! Bevara
mig! Jag vågar aldrig gå ifrån er mera, utan skickar
hellre någon annan med våra ärenden.»
»Ja, gör det, goda Klara!» bad jag, liksom
plötsligt lättad från en oförklarlig tyngd. Var det egennytta
eller en för första gången vaknad svartsjuka?
Från denna dag började en ny värld för den arma,
olyckliga Klara, och denna nya värld låg i de snillrika
böcker, ur hvilka jag föreläste henne. O, poesiens
allmakt! o, I högt begåfvade ädla skaldenaturer, huru
stort, huru härligt är icke edert kall! Liksom
kristendomens första apostlar gå edra andar ut öfver all
världen att predika salighetens lära, att återupprätta den
fallna, att sprida ljus till de i mörker irrande. Som
Petrus, fisken I människor, värf ven I för Guds rike.
Alla sinnen, som äro öppna för det sköna, höra eder
till, och då I svängen er trollstaf, falla fjällen från
månget hittills förblindadt öga. Hafven I än, tryckta af
jordiska behof och sorger, genomvandrat er värld, har
än samtiden bemött er med otack och icke insett
storheten af sin skuld till er, så hafven dock tröst i den
tanken, att ofödda släkten skola välsigna er och älska
er som deras högsta välgörare!
Med den kännedom du redan har om Klaras
hittills förda lif, torde det vara öfverflödigt att säga, att
hon saknade all möjlig bildning. Mig, så fullkomligt
okunnig med världen och dess förhållanden, föreföll det
visserligen besynnerligt, att ett så välklädt fruntimmer
kunde vara sä okunnigt, men då Klara sagt mig, att
en fattig flicka i Stockholm ej har tid att läsa, utan
endast måste arbeta, fann jag denna förklaring fullt
nöjaktig. Men Klara ägde hvad som rikligen ersatte
hennes brist på bokvett: en varm, lefvande känsla, en
snabb uppfattningsgåfva och en stark vetgirighet, som
blott en gång behöfde väckas för att sedan aldrig mera
tillslumra. Under mina första »föreläsningar» - så
må jag ju gärna få kalla dem – förstod hon väl icke
fullt de snillrika tankar jag uttalade, men jag förklarade
henne dem så godt jag kunde, och ingen har väl haft
en uppmärksammare och läraktigare åhörare. Snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
