Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
skrattade hon med mig hjärtligt åt »Dumbom», »Mina
Löjen», och »Ljusets fiender», snart grät hon med mig
öfver »Spastaras olycksöde», och då jag läste för henne
Kellgrens odödliga poem. »Den nya Skapelsen», eller
Inbillningens värld», denna den svenska vitterhetens
kanske skönaste pärla, glänste hennes milda blå öga af
den ljufvaste, svärmiska eld, då fann äfven för första
gången hennes själ
- - »sig himlaburen,
Sig sprungen från en gudastam,,
Och såg de under i naturen,
Som aldrig visheten förnam.»
Fjärde dagen efter min iråkade olycka och under
det jag läste för Klara ett af den bländande Lehnbergs
religiösa tal, under hvars åhörande hon ofta gråtit och
vridit sina händer (den botfärdiga Magdalena nämndes
ofta i denna predikan), bultade det häftigt på dörren,
som alltid hölls låst. Detta bultande förundrade mig,
emedan det ej hörts af något dylikt sedan första
aftonen. * Med tårarna ännu på kinden sprang Klara
upp och frågade, hvem det var.
»Det är jag, din slynal» ljöd doktorns stränga
och motbjudande röst, som jag genast igenkände. »Jag
ser no, att jag fått två patienter i stället för en. Ett
hyggligt sällskap!»
»Ack! låt mig for all del få tala några ord enskildt
med herr doktorn här ute», sade Klara med bedjande
röst, i det hon öppnade dörren.
»Nå, låt det gå fort, då?» brummade doktorn, och
dörren stängdes i detsamma.
Doktorn och flickans samtal, af hvilket jag hvarken
kunde eller ville höra det ringaste, räckte vida längre,
än jag kunnat förmoda, då jag betänkte hans förut
visade sträfhet och ohöflighet; och då han ändtligen,
åtföljd af Klara, åter inkom och trädde mot min säng,
måste jag ovillkorligen förundra mig öfver hans utse-
* Efter hvad jag sedan fick veta, kom detta ostörda lugn
däraf att Klara låtit skrifva något, som förkunnade
»illamående», på dörren. Åter ett offer, om man betänker hvem som
gjorde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
