Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
liggande vid planket, efter det jag blifvit öfverkörd)
stående bredvid mig. Hon var blek, afmagrad och
nästan trasig; men jag kände dock igen henne, kanske
mest på detta vedervärdiga skratt, som fordom så
nedstämt mig. »Nej, minsann!» ropade den olyckliga
och skrattade ånyo, »är det icke densamme herrn,
som spelade fästman och fästmö tillsammans med Klara
i världen. Det var ljusblått!»
I det hopp, att hon möjligen kunde gifva mig
någon upplysning om den försvunna, sökte jag öfvervinna
min afsky och frågade henne: »Olyckliga! vet du, hvart
Klara har tagit vägen?»
»Nå, icke är man så lycklig just nu på senare
tider, men sällan låter man beklaga sig. Hvart Klara
tagit vägen, frågar herrn? Det måste väl herrn bäst
veta själf, som först gjorde henne till läserska och
sedan drog af med henne såsom en tjuf om natten. Hon
har således ledsnat vid herrn? Det gjorde hon rätt i,
ty psalmer och postillor bli allt bra tråkiga i längden.»
Full af vämjelse för den fräcka varelsen, ville jag
skynda ifrån henne, då hon uppehöll mig sägande:
»Nej, vänta, söta herre, man har ändå kanske något
att berätta om er käresta.»
»Säg fort då!»
»Sällan! Den, som har brådtom, får vänta. Men
det kunde vara ett år eller så där, sedan Klara rymt
bort med er, då jag en vacker dag fick besök af en lång,
mycket vacker, men något blek herre, som visst var
förnäm, det kunde jag se. Jag tog mycket hjärtligt
emot honom, men då bad han mig veta töjs. Hans
ärende var blott att samla underrättelser om en flicka,
som hette Klara, sa’ han, och lofvade rnig stor belöning,
om jag kunde lärnna några, som voro tillförlitliga.
’Aha!’ tänkte jag, nu vet jag, hvar skon klämmer’,
och Klara var också en bra vacker flicka, värd att
snoka efter. Jag omtalade då för den gentile herrn,
huru hon vikit bort med er, och jag visade honom
dessutom till den doktorn, som satt ihop ert ben. Han
gaf mig nu 10 riksdaler, men lofvade mig 100 till, om
doktorn kunde lämna honom ännu bättre upplysningar.
Detta måtte han också kunnat, ty dagen därpå fick jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
