Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Men innan vi gå vidare i vår berättelse, torde det vara
nödvändigt att förklara på hvad sätt den afundsvärde
bataljonsläkaren kommit på den punkt, där han nu
befann sig, d. v. s. på »purpurpunkten» af Tildas
läppar.
För flera år tillbaka hade konstapeln bevistat det
stora lustlägret på Ödsköldsmoar och där bemärkt en
ung, särdeles vacker underofficer, lång och kraftig, ehuru
han blott var femton år. Det låg någonting i hans
ansikte, som hon tyckte sig känna igen, och då hon
nu gaf sig i tal med honom, erfor hon till sin
förundran och glädje, att han var son af hennes gamle
batterichef, som fordom visat henne så mycken godhet.
Denne var nu död, men, emedan han aldrig kunnat
lära sig hushållning, hade han lämnat sina barn i den
yttersta fattigdom, och Edvin, den äldste sonen, hade
sett sig nödsakad att afbryta sina studier, för hvilka
han hade en ovanlig håg, samt blifva underofficer för
att åtminstone få något att försörja sig med. Mera
behöfde icke konstapeln höra för att genast fatta ett
beslut, värdigt ett så tappert och ädelt hjärta.
»Så att sergeanten tycker om att studera?» frågade
konstapeln och vände sig bort för att dölja den rörelse,
som bemäktigade sig henne.
»Ack! jag har ingen högre önskan», svarade gossen,
»men den kan aldrig, aldrig uppfyllas, då jag står så
godt som ensam i världen.»
Braun, Samlade berättelser. II. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
