Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
»Ingen vet, hvar haren har sin gång, sad’ bonden,
då han lade snaran på taket», invände konstapeln.
»Men hvad ville sergeanten egentligen bli, om han finge
studera?»
»Läkare. Kan det väl finnas ett skönare kall än
att trösta och hjälpa de lidande?»
»Då skall sergeanten, vid min konstapels-parole!
(detta var marketenterskans enda, men heliga ed) också
få bli läkare.»
Och hon höll ord......
Samma höst reste Edvin till Uppsala akademi, väl
försedd med linne, kläder och penningar, hvilka dock
han, däri olik sin tappre fader, visste att spara, såsom
det höfves en fattig yngling. Konstapeln hade dessutom
hos Edvins regementschef, som var en gammal bekant
från kriget, utverkat, att han i trenne år utan
tjänstgöringsskyldighet fick uppbära sin nnderofficerslön
såsom en hjälp till studiernas fortsättande. Med
brinnande ifver arbetade nu Edvin vid akademien, där han
snart gjorde sig bemärkt af sina lärare, och under
mel-lanterminerna vistades han hos sin goda fostermor,
hvilken, då hon ej var hindrad af »tjänsten», bodde i
en treflig småstad i mellersta Sverige, där hon ägde ett
hus. Hade konstapeln handlat ädelt mot den faderlöse
ynglingen, blef hon äfven belönad därför genom hans
tacksamma och sonliga kärlek, som med hvarje år
förökades. Under dessa besök i det nya hemmet såg han,
huru Tilda för hvarje gång hade tillväxt i skönhet och
godhet, och med åren började deras barndomsvänskap
att förvandlas till en helt annan och varmare känsla.
Sista julen, hvilken Edvin efter en med heder
fullbordad kurs som vanligt tillbringade hos fostermodern,
hade de unga tus ömma låga flammat upp till den höjd,
att den nybakade doktorn på själfva julaftonsmorgonen
helt simpelt bekände kort för konstapeln, som likväl
aldrig svarade ett endaste ord på hans glödande
framställning, utan gick ut och stängde dörren midt framför
hans näsa, då han bedjande ville följa henne. Man
kan tänka sig Edvins bekymmer, då han sedan på hela
dagen ej fick se en skymt vare sig af konstapeln eller
Tilda. Men i mörkningen kom dock konstapeln upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
