Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
som berättade förloppet, afsändes till flera generaler af
franska arméen och alla möjliga fångar af högre grad
tillspordes, om de kände någonting i denna sak. Det
var ej heller underligt, att vi misslyckades under tider
af en så ryslig förvirring.»
»Och glad var jag, som fick behålla mitt kära,
kära barn», fortfor konstapeln, »helst då alla herrarne
lofvat mig, att, efter återkomsten till Sverige, hålla saken
tyst, sedan äfven flera annonser, införda i franska och
tyska tidningar, icke ledt till någon upplysning. Jag
ville så gärna, att hon skulle anse mig för sin
verkliga mor.»
»Och en mor har du också varit, om någon varit
det», tröstade öfversten, »men berätta mig ännu en
gång, när och hur du fann flickan. Därpå hänger det,
skall du veta.»
Konstapeln besinnade sig några ögonblick och
började därefter att fylla en liten lucka, som hon gjort i
sin berättelse för officerarne två dagar förut:
»Som herr öfversten och kommendören kanske
påminner sig, stupade min oförgätlige man vid Dennewitz.
Nästan vansinnig af sorg öfver honom och öfver mitt
beklagansvärda tillstånd - jag gick nämligen i sjette
månaden, herr öfverste - rymde jag från svenska
lägret om natten. Utan att det ringaste fråga efter alla
de faror, som hotade mig på den blodiga vägen,
skyndade jag blott framåt. I morgongryningen såg jag på
afstånd, huru några ströfvande kosacker omringat en
kullstjälpt vagn, ur hvilken några förfärliga jämmerrop
hördes. Som jag af tonen kunde förnimma, att dessa
rop kommo från - kvinnor, fördubblade jag mina steg,
men vid min framkomst till stället var allt tyst. Tvenne
kvinnor lågo med genomborrade hjärtan och klufna
hufvuden på vägen bredvid några äfvenledes mördade
betjänter och franska ryttare, hvilka senare troligen
utgjort vagnens betäckning. För att komma åt några
dyrbara ringar på det ena döda fruntimrets blodiga
fingrar, såg jag huru de afhöggo hennes hand, rnen det
var dock icke detta, som var det förskräckligaste: jag
såg äfven, huru en annan kosack, som letat efter
dyrbarheter i vagnen, därur framdrog ett svagt kvidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
