- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
211

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

»O, hvar är mitt barn? för mig till mitt barn?»
utropade därpå generalen med fransk liflighet.

»Flickan behöfver äfven att förberedas på denna
märkvärdiga förändring af hennes öde», menade
öfversten. »Jag ber er därför sitta ned, min general, och
under tiden höra på de viktiga meddelanden jag har
att gifva er angående henne.»

»Ja, tala, tala om mitt barn», sade generalen och
fattade öfverstens hand. »O, hvilken lycklig stjärna,
som förde mig till Sverige!»

Öfversten berättade honom nu allt, hvad han visste
om barnets räddning af den manhaftige konstapeln -
hvarvid han ofta afbröts genom generalens utrop af
beundran för denna sällsynta kvinna - om dess ömt
vårdade uppfostran, dess kärlek för fostermodern, dess
godhet och skönhet m. m., som så högt måste glädja
en fader. »Ja», slutade öfversten, »jag har själf på sätt
och vis vakat öfver min älskvärda guddotters uppfostran,
då jag ofta träffade henne under hennes uppväxande,
och jag kan heligt försäkra er, att en mera ren och
ofördärfvad flicka finnes icke, liksom det knappast torde
kunna uppletas någon skönare. Hon har också haft
ett förträffligt exempel i sin fostermor, som är en af
de rättrådigaste och aktningsvärdaste kvinnor jag
någonsin lärt känna och som jag, så marketenterska hon är,
gör mig en ära af att få kalla min vän.»

»Hur skall jag väl i någon mån kunna belöna
denna beundransvärda kvinna för den outsägliga glädje
hon beredt mig?» frågade generalen. »Kanske är hon
i små omständigheter?»

»Tvärtom; hon kan snarare anses för rik. Genom
ovanlig omtanke och ordentlighet har hon lagt ihop icke
så obetydligt, och er dotter är utsedd till hennes arf vinge.
Hon har dessutom en fosterson, hvars ganska dyra
uppfostran till läkare hon bekostat med mer än moderlig
uppoffring och frikostighet. Han är son af en tapper
officer, som afled i yttersta fattigdom, och tjänar nu som
bataljonsläkare vid mitt regemente. Den unge mannen är
utmärkt skicklig och ger det allra bästa hopp om sig.
Det är med honom, min general, som er dotter är förenad
med en kärlek, som börjades redan i barndomen, och...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free