Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
stod af fyra personer, tvenne män och tvenne kvinnor,
som med lifligt intresse betraktade en liten
trädgårdstäppa (alla invalider hafva en sådan) af några få
kvadratalnars innehåll, där den residerande invaliden, en
vacker gubbe med en hand, upprest flere altaren åt
sin gud. . . Napoleon. Den äldste och synbarligen den
förnämste af de betraktande var en reslig, gråhårig man
med stolt, krigisk hållning, i civil dräkt, men bärande
hederslegionens storkors på bröstet. Den, som stod
honom närmast, tycktes hvarken vara man eller kvinna,
åtminstone att döma efter dräkten. Den ifrågavarande
personen bar en sorts soldatmössa, omkring pannan
kantad med dyrbara brabantska spetsar, och öfver en
lång, svart sidenklädning hade en grön rock, öfver
bröstet försedd med silkessnören, blifvit pådragen. Vid
sidan af dessa båda äldre personer stod arm i arm ett
ungt par i fulla blomman af sin ungdomsfriskhet och
skönhet, och då de från en af invaliden i en liten
bergsskrefva gjord afbildning af Ar col e-bryggan, på
hvilken en tre tum hög Napoleon, utskuren i trä,
framsprang med*fanan i hand, vände sina blickar mot
hvarandra, strålade dessa af den lyckliggjorda kärlekens
förtjusning.
»Minnes du mig ännu, gamle kamrat?» frågade
den grånade, ståtlige mannen i civila dräkten.
»Skulle jag icke minnas er, min general!» svarade
invaliden och sträckte upp sin ännu kraftiga figur. »Vi
slogos ju, som soldater, tillsammans vid Heliopolis
under Kleber. Hade icke sedan en fördömd tysk kula
borttagit min hand vid Austerlitz, så... hvem vet...»
»Rätt, gamle vän. ’Guden’ behöfde blott gifva en
vink för att göra en furste af mannen i ledet. Huru
många strider har du bevistat?»
»Nio och sextio, större och mindre, min general,
under republiken och konsulatet. Under kejsartiden
fick jag, gudnås! icke länge vara med. Den fördömda
kulan ...» och härvid drog invaliden en djup suck.
»Den där bussen tycker jag just om», sade
personen i gröna rocken och vände sig till det unga paret.
»Han glömmer icke sin herre och mästare, och det är
en dålig korporal, som ej tänker bli general. Men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
