Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
mina kära barn, hvad äro väl alla ’dundergubbar’
jag hittills sett mot dessa här? De äro ju
sönderhackade som kotletter och håliga som grynsåll nästan
allihop.»
De unga tu skrattade rätt hjärtligt åt de
hyperboliska uttrycken och omfamnade på samma gång den
som haft dem.
»Hvad säger min ovärderlige vän, ’konstapeln’?»
frågade generalen leende.
Den unge mannen, som var doktor Edvin och
ingen annan, öfversatte fostermoderns ord, af hvilka både
generalen och den enhändte invaliden hade rätt roligt.
Sedan generalen lämnat den gamle kamraten en
dukat att därmed dricka Napoleons skål, bröt
sällskapet upp för att begifva sig till ekipaget, som väntade
utanför porten vid högvakten.
»Hvad tyckte ni om dessa ’gamla mumier från
kejsartiden’, min ädla vän?» frågade generalen under
vägen konstapeln, som gick vid hans sida.
»Alldeles förträffligt, min general», svarade
konstapeln, som nu förkofrat sig betydligt i franskan,
»alldeles förträffligt. Det är stor skada, att jag icke förr
varit här. Bland sådana där gamla gökar trifves jag
allra bäst, och deras sällskap skulle hafva förkortat
mången stund för mig.»
»Ack! jag fruktar, att ni leds efter
fäderneslandet», suckade generalen.
»Säg icke så, min general! Jag har tvärtom
aldrig haft så nöjsamma dagar som här, ty det har
alltid legat i min natur att älska äfventyr och det
ovanliga. Tilda är dock egentligen min högsta glädje här
i världen, men då hon nu är gift med den hon älskar,
får jag icke äga om henne så helt och hållet som förr.
Detta är väl helt naturligt, och så är världens gång,
men nog kännes det litet tomt i början. Bättre är
likvisst i alla fall tunt öl än tomma kar», tillade hon
på svenska.
»Goda, älskade moder, kan du tvifla på, att
min kärlek räcker till för eder alla, som äro så goda,
så ofantligt goda mot mig?» sade Tilda och smög sig
ömt till konstapelns sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
