Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
utan att göra sig hvarken kostnad eller besvär när som
helst kan få höra mera upplifvande och h j ärtgripande,
kanske rättare hjärtknipande toner, om man endast har
den oskattbara lyckan att få umgås med en liten skälmsk
och glad förtjuserska. Och nog olycklig att sakna ett
så angenämt umgänge är väl ingen, då, som man vet,
vårt kära fädernesland är lika rikt på vackra och glada
flickor som på järn; och skulle med fördel samt utan
att taga sig för nära kunna exportera af den förra
varan liksom af den senare.
Ett sådant muntert och hjärtligt skratt, som här
ofvan är omnämndt, hördes en vacker sommarafton
bortom den tvära krökningen af en landsväg, som
slingrade sig utför en lång, med rik löfskog be växt backe,
vid hvars sida en täck insjö utbredde sin klara yta.
De små sångfåglarna, hvaraf träden vimlade, höllo nu
som bäst på med sjungandet af sin aftonpsalm, men
långt ifrån att låta skrämma sig af de främmande lju
den, ansträgde de tvärtom ytterligare sina klara
strupar till en munter och högljudd täflan, ty deras
lyckliga instinkt sade dem, att de unga väsenden, som nu
nalkades, voro lika glada och oskyldiga som de själfva
och att de visst icke skulle kunna tillfoga dem något
ondt. Få ögonblick därefter framskymtade mellan
lofven på en tätt vid vägen stående hasselbuske tvenne -
kråkor. »Kråkor4? fy! hvad skall väl detta bli af!» -
hör jag härvid mina älskvärda läsarinnor utropa. Men
om jag nu säger, att de kråkor, hvarom här är fråga,
hvarken voro svarta eller grå, hvarken hade näbb eller
klor, utan helt enkelt voro gjorda af rosenrödt taft,
hoppas jag vara tillräckligt förstådd. Eller kallar man
icke vissa smånätta, solskyggande
sommarhufvudbona-der för kråkor? Jag vill åtminstone minnas, att så är.
Men voro kråkorna nätta, vackra och rosenfärgade,
öf-verträffades de dock vida af de förtjusande ansikten,
som de omslöto, och hvilka just nu presenterade sig
för min dygdädla sångmö, hvilken ställt sig i backen
för att lura ut något äfventyr, om hvilket sedan en
visa kunde göras eller en följetongsartikel fabriceras.
Att omständligt och minutiöst beskrifva vackra
fruntimmersansikten, att med fantasiens tumstock mäta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
