Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
upp längd och bredd på panna, näsa, mun, ögon, öron,
haka och kinder, att vidare förflytta sig ned till den
skimrande alabasterhalsen... är ett både påkostande
och otacksamt göra: påkostande, emedan, för att nyttja
Lidners ord, det ingalunda är godt att
på en trästol sitta
och dikta om så mycket skönt,
af hvilket man dock aldrig själf kan komma i
hög-önskligt åtnjutande; otacksamt, emedan flertalet af
läsare gemenligen hafva brådtom och sällan gifva sig tid
att genomögna den noggranna förteckning på diverse
fullkomligheter, som författaren uppräknar i den
enfaldiga tro, att läsaren skulle se med hans partiska öga,
Denna historias förtälj are nöjer sig således med den
enkla förklaring, att de båda damer, som nyss
framträdt på scenen, befunno sig i kvinnans härligaste
blom-stringsålder och därtill voro »alldeles ofantligt» vackra,
ehuru en väsentlig olikhet härskade mellan deras
skönhet. Den ena, något längre och smärtare, var nämligen
blond; den andra brunett och i rik besittning af detta
sprittande lif och dessa fylliga, tjusande former, som
äro brunetterna så egna.
»Ack, du söta, älskade toka, som så kan skratta!»
sade blondinen och häftade sitt klara, något litet
melankoliska öga på brunettens skälmska, glädjestrålande
anlete.
»Hvad kan jag väl göra annat? svarade denna,
sedan hon ändtligen med en ansträngning, som
framtvingade tårar i hennes svarta, eldiga ögon, lyckats att
hämma utbrotten af sin skrattlust - »hvad kan jag
väl göra annat, då du, min goda Agnes, så varmt och
svärmande som en herdinna i Schlaraffenland talar till
förmån för en afdankad friare? »Lek ej med den
heliga elden»; - sade du - »genom din barnsliga
otacksamhet kan du tända ett bål, på hvilket I
slutligen båda blifva förtärda.» Ur hvilken gråtmild roman
har du väl tagit denna sublima fras ? Men, allvarsamt
sagdt, är då jag så eldfängd af mig, som du synes tro,
då du framkastat denna ohyggliga vink om mitt
fasansfulla öde att slutligen brinna på bål? Ha, ha, ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
