Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Utan att akta på vännens råd, upp vek Hortensia
en papperslapp och började att läsa följande lilla stycke,
kalladt
Besöket.
En ruskig kväll jag på min trästol satt
Och tänkte hit och dit, på ditt och datt,
Men mest dock på att få i hast en borgen;
Då kom en svartklädd fru och. ..
»Nej, tyst för all del!» afbröt den finkänsliga
Agnes och gömde ansiktet i sin näsduk.
Men Hortensia fortfor:
.. . det var... Sorgen.
»Jaså, var det bara Sorgen», sade Agnes, mycket
lättad.
Som en belefvad, hygglig kavaljer
Jag henne artigt bad att sitta ner.
Den svarta frun, förutan till att bida,
Sig satte genast, tätt invid min sida.
»Fy! så opassande!» suckade Agnes.
Och under hennes långa, täta dok
Det ljöd en röst mot mig: »Du glada tok,
Jag länge sökt dig, så i nord som sunnan,
Men likt en mört du alltid halkat unnan.
»Hvilken låg liknelse!» anmärkte den finkänsliga
Agnes.
Hortensia, döf för sin känslofulla väns kritik, läste
leende vidare:
Jag aldrig sett en dåre till den grad!
Hvad orsak har väl du att vara glad?
Din kost är ’näst till svält’, din lön är mager,
Och motigt går allt hvad du företager.
»Icke mer än rätt åt den där poeten», inföll den
finkänsliga och obarmhärtiga Agnes.
Men dock du lefva vill bland lek och skämt
Och sjunger Bellmans fula visor jämt.
(Den Bellman, som jag hatar mer än döden,
För det han ej lät kufva sig af nöden!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
