Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
»Riktigt! Hvilket fruntimmer med god uppfostran
kan väl ens vilja höra talas om den otäcka Bellman!»
sade den finkänsliga Agnes.
Men nu, min gosse, har du rasat ut,
Och du min egen blifva skall till slut.
Kom i min famn! Där skall din bättring börja.
Kom! lär dig lifvets hemlighet - att sörja.»
»Nå, denna sista rad gick an, var till och med
vacker», sade den känsloömma Agnes; »men huru
opassande att i den ädla sorgens mun lägga ett så platt
uttryck som ’min gosse’! fy!»
»Men du kan också vara bra retsam, när du
föresatt dig att klandra något, som icke öfverensstämmer
med dina gråtmilda åsikter», utbrast Hortensia, som
ej längre förmådde framhärda i sitt hittills visade lugn.
»Förstår du icke, att poemet är hållet i en skämtsam
ton, som på intet sätt lider af ett och annat
hvardag-ligare ord. Men du har endast sinne och känsla för
suckande, pustande och gråtande skalder, och dem
förlåter du mer än gärna hvarje platthet, som ett
»smär-tadt hjärta» kan framkrysta. Efter du just fäste dig
vid uttrycket ’min gosse’, så vill jag påminna dig om
följande uppbyggliga tirad hos din älsklingsskald» och
nu deklamerade hon med gråtande röst:
I min gosse ser jag alltid himlen
Och i himlen ser jag jämt min gosse.
»Tycker du väl, att ’himlagossen’ här tager sig
bättre ut? ha! ha! ha!»
»Skona Böttiger! skona min afgud!» ropade den
väluppfostrade Agnes med sammanknäppta händer, »och
jag vill aldrig säga ett ord vidare om din
landsvägs-rimmare.»
»Nå, det var lyckligt att erhålla fred på så goda
villkor», sade den lätt försonta Hortensia och fortsatte
sin så ofta afbrutna läsning:
»Förlåt mig» – blef mitt svar - »jag icke vet
En sak mer ledsam än en hemlighet.
Behåll den själf och göm den uti korgen,
Som här jag ger er, bästa fru von Sorgen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
