- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
237

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

närbelägna hemmet. Just som de försvunno bakom
vägens krökning, blänkte något till. Det var solens
sista stråle, som lekte med stålklämmaren i Hortensias
lilla hand.

Vi förflytta oss nu, käre läsare, halfannan mil från
det täcka ställe, där vi nyss i så älskvärdt sällskap
uppehållit oss en stund, till Slagsmåla gästgifvaregård, hvarest
scener af mindre idyllisk beskaffenhet troligen vänta oss.

Slagsmåla gästgifvaregård stod i särdeles elakt rykte
vidt omkring, liksom gästgifvåren själf, herr Spöstedt,
en stor gynnare och patron af dessa tappra nattriddare,
som, väpnade med dessa så moderna knifvar, dyrkar
och kofotar, draga ut i härnad mot allt ärligt folk i
samhället och på det lättaste sätt i världen samt oftast
ostraffadt fylla sina diverse behof. Herr Spöstedt var
nämligen en allmänt känd tjufgömrnare, ehuru
gudbevars han alltid af den förträffliga lagen blifvit frälsad
från att göra intimare bekantskap med första
stafvelsen af sitt namn, och ingen ädelt svärmande filantrop
kunde vara månare än herr Spöstedt att hålla alla
traktens långfingrade söner ryggen fri. Ja, han var så kär
i sina husvilla och af rättvisans nyfikna tjänare
efterspanade skötebarn, att han esomoftast i farans stund
och mot en liten vacker dusör af något klart skinande
kyrksilfver för dem öppnade sitt eget hedervärda hus,
där de om dagen enligt nyaste metoden höllos i cell,
men mot natten återgåfvos till den ädla friheten, den
de så väl förstodo att begagna till små trefliga
utflykter rundtomkring. Till allt detta kom äfven, att herr
Spöstedt hade ett mycket starkt och alldeles ypperligt
brännvin, försatt med kummin, som han tillhandahöll
sina respektive kunder mot »betydligt nedsatt pris»,
hvilket gjorde, att han till alla småkrögares harm och
billiga förtrytelse drog till sig alla kumminälskare i
hela församlingen. Det är således nästan öfverflödigt att
nämna, att den lifligaste trafik rådde i herr Spöstedts
hus från morgon till morgon, men på den afton, vår
berättelse börjas, var den likväl alldeles ovanlig, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free