Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Men nu man skulle sett hvad frun blef arg!
»Ha, otacksamme!» - skrek hon som en varg -
»Du vågar gäcka mig!.. Jag ger dig tusan ...»
Och nu på dörren sprang i hast Medusan.
Under det att Hortensia skrattade åt den oväntade
slutvändningen, utbrast den finkänsliga Agnes, glömsk
af sitt nyss gifna löfte: »Att kalla den förädlande, den
himlasända sorgen för en Medusa, o! det är afskyvärdt
- att låta henne skrika som en varg, det är gement -
att låta henne svära på köpet, det är mer än
ogudak-tigt. Hvilken låg själ den rimmaren måtte hafva!»
»En glad själ kan icke vara låg», svarade Hortensia
med ovanligt allvar. »Låt vara, att denna lilla
poetiska utgjutelse ar en obetydlighet och dessutom är litet
grof i tillskärningen, men visar den dock icke, att en
man med kurage författat den, en man, som har för
sed att aldrig pjunka på ödet, huru vidrigt det än också
varit honom, utan hellre slår sorgen ifrån sig, som det
anstår en glad filosof. Jag högaktar sådana tänkesätt
och jag delar dem äfven. Om någonting är ogudaktigt,
så är det att liksom du göra en gudomlighet af sorgen,
ty det står i upppenbar strid med skaparens mening.
Han vill se alla glada, alla lyckliga, alla i fullt
njutande af den härlighet, som han strött omkring oss. Att
vara glad, det är att vara lycklig, ty det förutsätter ett
godt samvete, utan hvilket ingen lycka gifves, och att
skämta med sorgen är väl mångdubbelt klokare än att
hänga efter densamma, enträgnare än den lede
frestaren efter själen. Lefve därför glädjen och de, som
sjunga densamma!»
Den eljes så yra flickan talade här med en sådan
värma, en sådan innerlighet, att väl sällan eller aldrig
glädjen har haft eri mera tjusande och omotståndlig
sakförerska. Själfva den melankoliska Agnes t}Tcktes
öfverbevisad om sanningen af hvad hon nyss fått höra,
ty hon kastade sig smekande i Hortensias armar
och bortkysste det lilla drag af stolthet, som ännu
hvilade kvar på den älskliga talarinnans läppar.
Med armarna lindade om hvarandras lif, men
utan att yttra något vidare, aflägsnade sig nu de båda
flickorna från skådeplatsen och ställde kosan till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
