Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
»Lömmel kan du vara själf», sade en tredje.
För att göra sina ord ännu eftertryckligare hade
den siste värde talaren framsträckt sin smutsiga
knyt-näfve mot vår resande, men det bar så illa till, att
den i detsamma »naggades» af blypiskan med den
kraft, att talaren alldeles miste koncepterna och
började att tjutande hoppa omkring på ett ben.
Men nu bröt stormen lös öfver vår olycklige resande.
Samma halfrusiga hop, som nyss med största
kallblodighet i världen åsett ett nedrigt och försåtligt anfall från
ryggen på en supbror och kamrat, råkade genast i ett
ytterligt raseri, då en herreman vågade tillrättavisa en
oförskämd näsvishet. Utan att ens tänka på det vackra
i den resandes handling att med egen fara förhindra
ett mord, skockade bönderna sig kring honom, som nu
såg sig tvungen att släppa skojaren med döda hästen
och i stället rusta sig till eget försvar. Rådig af naturen
och begåfvad med ett oförskräckt mod, ställde han sig
med ryggen mot disken, hållande den eröfrade blypiskan
i handen. »Gästgifvare! kom hit!» ropade han med
tordöns-röst, men herr Spöstedt var en försiktig general
och hade redan vid slagsmålets början försvunnit.
Bond-hopen, som blifvit ökad af klockbytarne, kom emellertid
honom allt närmare på lifvet, och den ene tycktes blott
vänta på den andra, att han skulla angripa. Inseende
det kinkiga i sin belägenhet och huru liten ära det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
