Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
»Ja, det är er rättighet, det är säkert», härmade
den resande; »men det förefaller mig rätt besynnerligt
likväl, att en sådan kontrabands-skråpuk; som ni är,
skall fråga hederligt folk efter pass. Tag emellertid hit
den gula läderportfölj, som jag vid mitt inträde i denna
mördarekula satte ifrån mig på ett bord där borta; i
den finnes mitt pass bland mina andra papper.»
Herr Spöstedt gick, men efter något sökande sade
han: »Pottefollen finnes icke här, det är säkert.»
»Då skall du ansvara mig för den, du gamle skälm!»
ropade den resande och for häftigt upp mot honom;
»eljest skall jag skaffa dig på pålen, som så länge
väntat på sin högsta prydnad.»
»Värdaste herrn behagar titulera mig för du, det
är säkert», svarade herr Spöstedt, icke litet sårad; »men
en annan kan vara likaså god som en annan, det är
säkert, och alla, själfva nådi landshöfdingen, kallar mig
för herre, det är säkert; ty jag är född af hederliga
föräldrar och jag har njutit en vårdad exekution, det
är säkert. Hvad det anbelangar att komma på pålen,
så pretenderar jag, att min nya bror aktar sig själf,
det är . . .»
»Säkert», ville naturligtvis herr Spöstedt säga, men
detta ord hann aldrig öfver hans läppar, emedan dessa
tilltäpptes af en så kraftigt applicerad munftsk, att
tänderna skallrade och herr Spöstedt sjönk till golfvet, en
fallen Silenibild.
Som vittnen saknades till nämnda munfisk och herr
Spöstedt af lång erfarenhet visste, hur lätt man
kommer undan af brist på sådana, uppsteg han med
konst-ladt lugn, men inom sig kokande af ilska och harm.
Tigande gick han att ställa sig bakom den skyddande
disken och påtände en bedröfligt lysande dank,
fäst-klibbad i en buteljhals. Då nu den resande ytterligare
påminte om sin portfölj, svarade herr Spöstedt, som
var mycket slängd i lagen liksom i franskan, i det han
torkade sin blödande mun: »Lika säkert, som jag nu
blöder efter herras ogentila och oliberala attention mot
min personliga drängdividy, lika säkert är det äfven,
att jag aldrig mottagit eller ens obsaiver ät herras
potteföll, det är visst och säkert, och som jag Gudi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
