Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
ville se, och man kunde icke förundra sig öfver, om
han enligt länsmannens påstående alltid varit damernas
älskling. Här vore också kanske rätta stället att
upplysa, det han verkligen varit och var det, öfverallt där
han visade sig, men oaktadt denna allmänna hyllning,
eller måhända just i följd däraf var hans hjärta ännu
fritt som fågeln i skogen. Född af rika föräldrar, som
genom en oklok hushållning och andra förluster blifvit
ruinerade, hade han tidigt fått lära sig att känna
fattigdomens försakelser, sedan han nyss förut smakat
Öfver-flödets »comfort». Denna motgång hade emellertid icke
rubbat, men tvärtom stålsatt hans af naturen glada
lynne, hvilket, liksom kung Salomos, icke nedtrycktes
af den vunna vissheten om alltings förgänglighet under
solen. Men en viss stolthet, ädel till sin grund, hade
dock hans iråkade fattigdom grundlagt, och ehur
^’favoriserad och föremål för många smältande blickar, äfven
från rika arftagerskor, tillät honom ej denna att
uppträda som bröd friar e. Härtill bidrog väl äfven, att
han fattat den nu för tiden sällsynta Öfvertygelsen, att
man af hjärtat bör älska äfven den rika flicka, hvars
hand man vill vinna. Men ibland vår tids förkonstlade,
f or bildade och försnörda unga damer med »medel»,
hade han icke funnit något sinne, som sympatiserade
med hans eget, hvilket var öppet, gladt och flärdfritt
och afskydde denna sippiga »sentiment», denna
hycklade änglarenhet, sorn beklagligen är så allmän, ehuru
den gagnar till så litet, då i alla fall ingen låter lura
sig däraf. Det var därför ganska probabelt, att vår
hjälte med dessa tänkesätt skulle få gå ogift till grafven.
Så trodde han åtminstone själf, och i denna tro satte
han sig äfven i jaktvagnen och begaf sig till Storeby
att mottaga den förlorade skatten.
Från Slagsmåla ohyggliga och blodiga tjuf näste är
det sannerligen rätt ljuft att få begifva sig till ett heligt
rum, dit ingen författare, men blott hans sångmö, och
knappast hon ibland, får fritt och obehindradt inträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
