Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
- nämligen till en ung blomstrande flickas
sängkammare. Det är just till en sådan angenäm ort jag
nu för läsaren, och där återfinna vi vår älskvärda
bekantskap från gårdagen, fröken Hortensia. Iklädd en
smakfull, hvitskimrande morgondräkt, på hvilken de nyss
ordnade rika, svarta lockarna behagligt nedfalla, sitter
hon nu och, liksom »Vanadis,
lyssnande hvilar
hvita
barmen mot bordet,
brinner och hör.»
Hvad hon egentligen lyssnar på, är omöjligt att
utgrunda, men att hon gör det emellanåt, är emellertid
otvifvelaktigt. På hennes sköna ansikte, hvilket är
ovanligt blekt, tyckes det, som natten varit orolig och
sömnen blott sällan tillslutit dessa strålande ögon, hvilka
nu höjdes och åter sänktes med en sällsam förvirring.
Framför henne låg en bok, men hon sköt den häftigt
ifrån sig och fäste blicken på en liten papperslapp,
fullklottrad med blyerts. Öfverskriften var ställd till:
»Min Ulla fästmö, om jag hade någon.» Med ett
vackert leende flög hon ännu en gång igenom de täta
raderna, och slutligen började hon att halfhögt läsa
följande stanser:
Det är väl ej så svårt att gladas,
Som världen tror med allt sitt vett,
Om blott för hårda ord vi rädas,
Som för den falska ormens bett.
Ett uttryck, ja, en min kan ställa
En mur emellan tvenne bröst.
Min lilla fästmö - inga gälla
Och skarpa toner i din röst!
Att se ett vackert öga gråta
Skall vara mäkta ljuft - må ske!
Men jag - du täcktes det förlåta -
Vill mycket hellre se det le.
Långt bättre vara glada dårar,
Än dårar uti sorg och pust.
Min lilla fästmö - inga tårar,
När icke de behöfvas just!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
