Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Men först och sist och jämt och ständigt
Vi skola tro uppå hvarann’,
Ty eljes flyktar så behändigt
Den kärlek, hvaraf hjärtat brann.
Det minsta tvifvel kval bereder,
Försoning, tvister, utan mått.
Min lilla fästmö - inga eder
Om trohet, men var trogen blott!
»Besynnerligt! besynnerligt!» hviskade flickan, under
det en lätt rodnad färgade hennes kind, »hvad denne
mannens friska, glada lefnadsåsikter öfverensstämma
med mina egna. Han förefaller mig just som en
gammal bekant; men jag må undra, om han kommer hit?
Jag skulle just vilja se honom - se en man, som
fröjdar sig åt lifvet, fastän detta ej varit så särdeles
gynnsamt för honom, att döma af hans »motto’n».
Jag undrar, om han kommer? Med hvad bekymrar det
mig!» afbröt hon sig själf och lade med en liten min
af otålighet den omtalta papperslappen tillbaka i
plånboken, som hon förvarat i spegellådan, »han må komma
eller icke, efter behag. Likvisst var det orätt af mig
att läsa hans rimmerier, mycket orätt, men vi
fruntimmer äro ju så nyfikna och . . . och hittgods måste
man ju gå igenom.» Sedan hon sålunda tystat sitt
ömtåliga samvete, gick hon till fönstret, öppnade det
och såg ut i den friska, klara sommarmorgonen, men
en lätt suck höjde därvid hennes barm, och det är
mycket troligt, att den blick, hvarmed hon nu hälsade
den blomstrande naturen rundt omkring, icke var fullt
så glad och strålande som vanligt. Skola vi tro på
aningar? Och var det till äfventyrs någon bäfvande
aning, som nu bemäktigat sig hennes själ? »(Test une
chose å savoir!» En tam, hvit dufva kom nu flygande,
slog ned på hennes axel och sträckte fram sitt lilla näbb,
som flickan hastigt höljde med oräkneliga kyssar. Det
var en vacker syn. Lyckliga fågel, om kyssarna gällde
endast dig!
En kammarjungfru, vid hvars inträde den
oskyldiga dufvan flög sin kos, kallade nu Hortensia till
kaffebordet i salongen, där grefve K**s familj var
församlad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
