Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
»Hvad säger du, mitt barn, om mig, gamla förståndiga
människan, som här uppför komedi. Jag gycklade med
baronen och talade om den lycksalighet, som han en
gång skulle känna, då hans utkorade under utropet:
»Ack, Sebastian!» första gången faller till hans hjärta.
För att göra det ännu åskådligare lät jag ord och
handling följas åt. Ha, ha, ha!»
Sebastian stod som på glödande kol. Han såg
bedjande på Emma, men hon gaf . honom en blick,
sträng som
domen, i det hon
pressade
handen mot
hjärtat, liksom
hon känt en
häftig plåga.
Of ver sti
ii-nan, vänlig
som en
sommardag, gick
fram till
dottern och
kysste henne. »Du
ser så blek ut»,
läspade hon,
»hvad fattas
dig, mitt
barn ?»
»Det
fattas mig.. det
fattas mig... å, just ingenting» sade Emma med
en våldsam ansträngning, »åtminstone icke ett godt
samvete.»
»Du lilla toka, hvem vet icke det! Jag hoppas,
att vi alla här hafva goda samveten.»
»Jag hoppas detsamma», svarade Emma och
kastade på Sebastian en pröfvande blick, som han knappt
kunde uthärda.
»Gå du nu och spela, mitt barn», sade
öfverst-innan, »jag skall emellertid hålla en liten räfst med
hushållerskan. Hvad tänker baron att göra i dag?»
B r a u n, Samlade berättelser. II.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
