Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
»Jag... jo, jag skall begagna mig af det godai
slädföre! och hälsa på vår nya pastor.» Härmed tog;
han ett hastigt afsked och rusade på dörren. Han
behöfde sannerligen luft. Snart satt han i slädan, ocb
nu först återkom han till full besinning. »Fördömdt!»
tänkte han, »just som jag gladde mig öfver att ha
upprest en skön byggnad, ramlade den snöpligen ned.
Emma måste naturligtvis döma efter skenet. . . hon
måste numera förakta mig, då hon icke kan tro annat,
än att jag besvarar hennes dåraktiga styf mors låga.
Och denna guvernanten sedan! Få hafva skäl att
klaga öfver, att för mycken kärlek fallit på deras lott,
men jag, olycklige, jag har det. Hur skall allt detta
sluta?»
Sebastian mottogs med mycken hjärtlighet af
kyrkoherden, en lärd och bildad man, som förut varit lektor
vid ett gymnasium. Ehuru kommen ett lustrum öfver
fyratiotalet, hade han ännu icke förskaffat sig en
led-sagarinna genom jämmerdalen, men oaktadt detta var
den middag, hvarmed han undfägnade sin gäst, ganska,
smaklig och vinerna ännu smakligare. Karatinerna
anlitades också ganska flitigt: af Sebastian för att dränka
sorgen, af kyrkoherden för att lossa tungbandet, ty man
kunde se, att han hade någonting på hjärtat, som icke
gärna ville komma fram. Slutligen sade han hastigt,
i det han fyllde glasen:
»Fröken Emmas förra guvernant, mamsell Amanda,
är ett ofantligt hyggligt fruntimmer.»
»Ofantligt hyggligt», instämde Sebastian.
»Hm! hon skall väl nu snart flytta, då fröken ej
längre behöfver hennes undervisning »
»Jag tror knappast det. Guvernanter blifva
vanligtvis inventarier i de hus, där de länge varit, så framt
de ej blifva gifta, hvilket dock, oaktadt deras oförtrutna
bemödanden, gudnås ganska sällan inträffar.»
»Gifta? Jaså», mumlade kyrkoherden och drack
sin gäst till. »Men mamsell Amanda bör nog bli gift.»
»Ja, visst borde hon det - men jag fruktar
likväl, att det icke sker, ehuru jag tror, att hon själf ej
öfvergifvit hoppet, hvilket också är en tråd, som längst
utspinnes af en stackars ungmö,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
