- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
302

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

änglalik godhet gifvit mig det saligaste hopp. Vågar
jag nu utbedja mig att från edra sköna läppar få höra
bekräftelsen på min lycka? Vill ni blifva maka åt
en man, som väl redan sett lifvets sommar försvinna,
men hvars hjärta ännu är rikt på kärlek och
uteslutande tillhör er. Vill ni blifva min?»

»Evigt din!» snyftade Amanda, och, öfverväldigad
af den efterlängtade sällheten att en gång få utsäga
dessa ord, dignade hennes hufvud mot gudsmannens

bröst, så att han var nödsakad
att uppehålla henne i sina
armar, hvilka nu troligen
för första gången lindades
kring en flickas veka lif.
Rodnande som en ung novis,
uppbar han sin älskliga
börda, troende sig vara försatt
till de saligas öar.

»Evigt din!» hviskade
guvernanten ånyo, och i
detsamma kände den lycklige
älskaren på sina läppar en
beröring, så ljuf, så elektrisk,
att det nästan gick omkring
för hans ögon. Det var
första kärlekskyssen han
mottog, men denna historias
berättare kan icke bestämdt
uppgifva, huruvida hon, som

gaf den, var lika stor nyläring. Nog af - sedan
guvernanten lyckligen och väl brutit isen, visade sig vår
gudsman på det högsta läraktig, och han tycktes aldrig
kunna nog svalka sin törst ur läpparnas »rosenkalkar».
All hans blyghet var förgången: han hviskade ord så
ömma, hans kärleksbetygelser voro så varma, att Amanda
på fullt allvar glömde Sebastian och hela världen och
sam i en ocean af kärlek.

Men var guvernanten lycklig i sin unga kärlek,
som inom tjugufyra timmar^från ett nästan förtorkadt
frö uppspirat till en skyhög stam, var däremot vår
vackra hjälte så mycket mer att beklaga. Väl hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free