Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
gjorda och alla gratulationer afbörda och betackade,
sökte de unga älskande en tyst vrå, där de ostörda
kunde uttala öfvermåttet af sin sällhet. Under Ömma
kärleksbetygelser berättade Emma för Sebastian, huru
hon förtrott sin böjelse åt sin far och huru han genast
gillat densamma, men tillika förklarat nödvändigheten
af Sebastians bortresa för en kort tid, på det han så
mycket friare kunde verka i saken. Äfven mamma»,
tillade hon rodnande, »hade mot min förmodan
ingenting att invända och ... och ...»
»Du får väl icke dina gamla skrupler ig ...»
»Tyst U sade Emma och k väfde meningen med
en kyss.
Sebastian kunde dock icke utan att uppenbart
strida mot bruket tillbringa hela aftonen vid sin ängels
sida. Han lösslet sig därför på en stund för att nalkas
öfverstinnan, hans blifvande fru svärmor, som satt
inbegripen i ett religiöst samtal med mamsell Amandas
kyrkoherde. Hon räckte Sebastian moderligt sin hand
och berättade honom, att hon varit mycket sjuk, allt
sedan hon genom Guds nåd och hans hjälp blifvit
räddad ur den rysliga faran. »När man sett döden
så nära», tillade hon, »vänder sig ett kristligt sinne
gärna från all jordisk fåfänglighet för att bereda sig
att värdigt mottaga den utlofvade himmelska arfvedelen;
ty endast i Guds gårdar finnes verklig kärlek och
skuldfri glädje. Tänk alltid på den allgode Guden,
bäste Sebastian», slutade hon, »och lef, lef för det
eviga...»
»För det eviga och min älskade Emma!» inföll
Sebastian, som ej litet förundrades öfver att höra
öfverstinnan tala i en sådan anda.
»Ja, må vara, äfven för henne, hon har ett
kärleksfullt hjärta och religiöst sinne, men låt dock icke
kärleken till ett jordens barn afvända den kärlek du
är skyldig din fader i himmeln, som jag dagligen vill
åkalla för er lycka ...»
»Den, som älskar af rent, varmt hjärta - älskar
också alltid Gud», sade Sebastian med fast tillförsikt.
»Ja, så säga åtminstone jordens barn», suckade
öfverstinnan.
Braun, Samlade berättelser. IL 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
