Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Misstaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
att jag mer än vanligt, tänkte på saken. Gustaf B ...
hade utbedt sig mitt råd och min hjälp. Både af
vänskap för honom och af en, vid min dåvarande
ålder särdeles stark benägenhet att vilja lura gamla
granith j artade fäder, sökte jag på allt sätt att befrämja
detta romantiska företag. Jag hade en större egendom
i en af Sveriges södra provinser. Dit skulle nu de
älskande flykta, till dess första stormen lagt sig. I ett
bref till inspektören hade jag anbefallt, att de i min
frånvaro skulle anses som egendomens besittare, och i
ett annat till församlingens pastor, en man, som tjänade
både Gud och Mammon, hade jag utlofvat en hederlig
vedergällning, om han ville sammanknyta det unga
parets händer med äktenskapets diamantskedja. Allt
var således beställdt^och jag delade icke litet af den
otålighet, hvarmed min vän afvaktade den stund, då
hans paradisfågel skulle befrias ur sin bur. Målaren
hade varit inne hos mig på eftermiddagen, då vi
ytterligare uppgjort några förbättringar i planen; därefter
hade han återgått till sina egna rum för att resten af
dagen sysselsätta sig med en mängd viktiga
angelägenheter.
Det var nu fullkomligt mörkt, så att jag knappast
kunde se^handen för mig. Plötsligt hörde jag min
dörr sakta öppnas och en bäfvande, men obeskrifligt
mild och melodisk röst halfhögt fråga: »Gustaf, Gustaf!
är du inne?» Betagen af förundran att höra mitt
namn uttalas i så andelika toner och på en sådan stund,
reste jag mig till hälften, framtvingande ett
oartikule-radt ja! Ledd af detta ljud låg snart en hög, darrande
kvinnogestalt i mina armar, och under det ett par
fylliga läppar sökte mina, en rundad barm vågade mot
mitt bröst och några heta tårar föllo ned på mina
kinder, hörde jag med ytterlig förvåning ungefär
följande ljufligt klagande och ofta afbrutna turtel-ljud:
»Älskade Gustaf! - är det då sant - att jag
ändtligen - hvilar - vid ditt hjärta? Jag är i en sådan
själsspänning - jag nästan svindlar. Gustaf! hvad har
jag ej* vågat - af kärlek till dig! - Men hvarför tala
- om - om uppoffringar l - Gustaf! du är så tyst!
- intet ord? Du drager dig undan min omfamning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
