Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
hvar tredje månad kommer hit på sin stadsresa. Så
har det nu varit i många herrans år, och majoren är
lika ståtlig och rask, Gud ske lof! - Men ursäkta
m^> Jag &tår här och pratar och glömmer alldeles af
maten. Majoren kan vara hungrig och Garmer så
med. Kom, Garmer!» och härvid skyndade den
beställ-samma husmodern på dörren, åtföljd af den otåliga
hunden.
»Fan så trefligt», sade majoren halfhögt för sig
själf, i det han slog sig ned i en mjuk soffa, »fan så
trefligt att träffa på sådant där hederligt och godt folk!
Skada, jämmerlig skada endast, att det börjar blifva
ondt därom nu för tiden!»
Efter denna, de gamles vanliga klagan öfver den
tid, hvari de lefva, vilja vi lämna vår resande ostörd
vid hans måltid, som var gnnska riklig, både hvad
mat och dryck beträffade, och efter hvars slut han
genast åter satt i Hin kärra, nickande sitt sista vänliga
farväl åt det beskedliga gästgifvare-folket. Han hade
ännu öfver tre mil till sitt hem, dit han, med en hos
honom vanlig punktlighet, ut f äst sig att komma tidigt
på aftonen. Svadilfar sattes till den ändan i en något
skarpare lunk, hvilket föga tycktes behaga Garmer,
som smort sitt glupska kras med en orimlig kvantitet
af söt mjölk och bröd samt där ofvanpå förtärt alla
benen efter den stekta haren. Gubben majoren såg
däremot så mycket mera belåten ut, pris vare det goda
portvinet ur den butelj, som blifvit framtagen ur
drum-meln och som nu skakade därsammastädes alldeles
tom. »Djäfvulen regera!» sade han för sig själf och
strök därvid sina stora mustascher, »hvad ändå en sup
och några glas godt vin kunna krya upp en gammal
invalid! Och hvad gamle Tor nu skall gå där hemma
och längta och svärja och torka. Stackars gubbe! vi
voro alldeles läns de sista åtta dagarna, och nu hafva
trenne dagar åtgått till resan. Summa: elfva. Men
han skall också, ta mig elfva! få tillfälle att taga
skadan igen.»
Under dessa och dylika tankar hade vår resande
hunnit in i en tät skog, och då han vid en tvär
svängning af vägen tog af åt höger, såg han nära framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
