Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
sig en trasig kvinna med tre små half nakna barn, som
sutto kring en milstolpe. Framför den . stod ingen
annan än vår unge bekante från grinden, den vackre
Sigurd, hvilken dock, så snart han fått syn på majoren,
besynnerligt nog började att fly undan med en hjorts
hastighet. »Hvad fan vill detta säga?» ropade gubben
och körde fram mot milstolpen, där han höll stilla.
»Har den där pojken gjort er något ondt, kära vän,
efter han springer sin väg?» frågade han i detsamma
den fattiga kvinnan.
»Han, den lille Guds ängeln?» svarade kvinnan
med tårade ögon. »Ack, långt därifrån! Han började
gråta, då han fick se mitt elände, och gaf mig denna
riksdalar, som jag här håller i handen.»
»Djäfvulen regera den pojkenl» utbrast gubben
med halfkväfd röst och ur stånd att tillägga något
vidare.
»Gud i himmeln U klagade kvinnan, som misstagit
sig på den rörelse majoren visat. »Gud i himmeln!
kanske var det herms pangar? Kanske han åtkommit
dem på oärligt vis? Det var orätt af mig att taga
emot någonting af honom; men jag är så fattig, så
grufligt fattig, och han bedyrade, att det var hans egna
pangar ...»
»Det var det också, kära vän! Det var hans
pangar», ropade majoren, »pojken är en liten Guds ängel,
som ni nyss sade; men hvart tog den djäflaungen
vägen? Se där har ni en riksdalar till, stackars kvinna!
Jag måste hafva rätt på pojken. Adjö!»
Majoren trafvade nu af under den fattiga kvinnans
högljudda välsignelser. Då han kört ett stycke, höll
han stilla, ställde sig upp i kärran och började ropa
med en röst, som nästan kunde förliknas vid åskans:
»Hollah! Sigurd! Sigurd! kom hit, min gosse! kom
hit! Gud välsigne dig! Kom hit, säger jag, om inte
djäfvulen regerar dig! Sigurd! Sigurd! min snälla
gosse l»
Snart framtittade också ett lockigt hufvud bakom
en buske på sidan af vägen. Då gubben märkte detta,
sade han med de lenaste och mildaste toner, som stöda
i hans makt: »Hvarför gömmer du dig, barn? kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
