- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
15

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

minne tycktes nu vakna i hans själ, ty han gaf till
ett häftigt anskri och ville i detsamma kasta sig ur
kärran, hvilket dock förhindrades af den gamle. »Gråt,
gråt, stackars barn! men var icke rädd, du är hos
mig, som vill bli dig en far», sade majoren ömt.
»Snart äro vi hemma hos mig, och då skall du få en
liten ölänning att rida på, och så skall du få leka med
Snottra, min apa, och så skall du få nya, vackra
kläder, och så . . .»

»Men jag vill bara ha igen min mor», snyftade
gossen.

»Det vet du ju är omöjligt, mitt barn. Men din
mor har ju lärt dig många vackra böner. Läs någon
af dem, så blir du bättre till mods. Läs, får jag höra.»

Den lydige gossen knäppte genast sina små händer
och började, ofta afbruten af snyftningar, att läsa upp
Svedbergs vackra psalm: »O, Gud, som ej de spädas
röst föraktar.»

Majoren höll stilla och förenade andäktigt sina
böner med barnets, hvars tårar nu började rinna allt
långsammare, tills de slutligen upphörde. Stormen hade
lagt sig, och när han till sist läst välsignelsen, sade
han med ett sorgligt leende och en tacksam blick på
sin gamle gråhårige beskyddare: »Men huru kommer
det sig, att herrn är så god mot mig?»

»Jag är god mot alla snälla barn, skall du veta.»

»Jag tror det; ty herrn ser på mig alldeles som
mamma gjorde», och härvid började hans öga åter att
fuktas.

»Gör jag det? Gud välsigne dig för det ordet!»
utropade gubben och kysste sin skyddsling. »Men se
här har du litet att tugga på», fortfor han därefter
och framtog en näfve krukrussin jämte några bakelser
ur den medförda korgen.

»Hvad det var godt!» sade barnet, som troligen
nu för första gången i sitt lif njöt af sådana
läckerheter.

»Sådant skall du få hvar dag, om^du vill lofva
mig att icke vara ledsen.»

»Och är det sant, att jag^får jida på herms
ölänning?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free