- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
19

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

jag fört till er. Ah, I ska’ snart bli goda vänner, det
svarar jag för ... Se så, undan med er nu ... Jag
kommer aldrig fram på detta viset.»

Just som nu gubben skulle passera grinden, kilade
Hrimfaxe med mössan i munnen därigenom utan att
akta på barnens hotelser och rop.

»Den förbannade klipparen! Nå, nå, han må
gärna springa», mumlade gubben förnöjd.

Och med Hrimfaxe som förelöpare bar det nu af
med kärran och barnskaran och hundskocken till stora
trappan, resans mål.

Äfven från denna hälsades major Torsson af många
tillgifna ögonkast och månget hjärtligt: »välkommen»!
Men vi vilja gå i ordning. Den, som först mötte
honom, var en gubbe med stora grå mustascher och
med en ännu jättelikare växt än hans egen. Han höll
på militäriskt sätt mössan struken ned åt högra låret,
under det han tog tyglarna med vänstra handen.

»Välkommen hem, herr major! Allt står väl till»,
dundrade gubben.

»Heder och tack, Tor! - Tack, gamle kamrat!
Men hvad skall detta vara till? Några af pojkvalparna
kan ju hålla hästen så länge. Hvar är Nanna»?

Vid dessa majorens ord framskyndade en
hög-och välväxt, tjugufemårig, blomstrande kvinna ur den
vid trappan församlade gruppen.

»Hit, min pulla, och låt mig få se på dig!»
befallde majoren, som ännu satt kvar i kärran.

Den unga hustrun närmade sig med ett gladt,
behagligt leende och räckte majoren sin lilla, om ej
just så fina hand.

»Hit med munstycket!» kommenderade denne ånyo.

Nanna framräckte tvänne de rosigaste läppar, på
hvilka majoren tryckte en smällande kyss, i det han
lutade sig ned.

»Hur mår din Balder?»

»Gud ske lof godt! han är i smedjan som vanligt.
Men hvad är det för en liten söt gosse, som majoren
har med sig?»

»Han skall bli din gosse, efter du icke har någon.
Se där, tag honom nu, så att jag må få komma ur.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free